Provsmakning: Grantorp Cuvée 2015

Här följer en bedömning av saison/lambik/hibiskus-ölen jag bryggde tidigare under 2015.

Utseende

Rödorange är nog en passande beskrivning av färgen. Direkt efter upphällningen är ölen kristallklar, men efter att ha provat denna öl ett par gånger tidigare har det visat sig att den vinner på att jästfällningen hänger med ned i glaset, så även denna gång. En hög, rosaskimrande skumkrona krymper snabbt till endast ett par millimeter och blir liggande.

Doft

Klassisk brett-funk och blodgrape samsas med saisonens fruktiga och kryddiga inslag. I bakgrunden finns också en mix av röda bär (främst körsbär och lite hallon) och något svårdefinierat som jag kan nöja mig med att kalla "blommigt". Det finns inget märkbart i doften som skvallrar om att ölen är syrlig.

Smak

Hibiskus, blodgrape och röda bär dominerar och backas upp av en lagom dos brett. Saison-karaktären gör sig också påmind med fenoler och pepprighet - men den överskuggas rätt mycket av alla andra smaker. Avslutningen är lätt syrlig och sträv utan att det krockar eller stör. Det svårt att avgöra om syran kommer från den lambik som tillsattes, eller om den kommer från hibiskusblommorna. I vilket fall är det väldigt uppfriskande och fräscht.

Övrigt
Det här blev en annorlunda och god öl som jag gärna upprepar med någon variation. Möjligen hade den blivit bättre med en större del lambik i blandningen för att förstärka syran och öka på komplexiteten något. 

Ölen har varit klar sedan i somras, så det är inte första gången jag provar den. Med tiden har jag noterat är att de fruktiga och bäriga smakerna från hibiskusen har avtagit en aning. Något bättre blir det om man låter bottensatsen följa med ned i glaset, men ölen har onekligen blivit lite torrare och stramare med några månader på nacken. Drick färsk, kanske är ett tips som gäller för så väl hibiskus- som humlestinn öl?

Grantorp Cuvée 2015

Ett projekt som länge har stått på min vill-göra-lista är någon form av blandad öl - där ena delen ska utgöras av lagrad pseudolambik och den andra delen av nybryggd, ung öl.

En god tumregel vid blandning av öl verkar vara att man räknar med att slutprodukten jäser ned till samma FG som den del med lägst FG har. D.v.s blandar man en suröl med FG 1.002 med en öl med FG 1.010 så kommer mest troligt slutprodukten också att jäsa ned till 1.002. Det kan naturligtvis sluta både lägre och högre, beroende på flera faktorer, men det ger en fingervisning om var det borde hamna på ett ungefär. Blandar man öl med väldigt stor skillnad i FG kan det alltså ta ett bra tag innan den färdiga ölen är klar att flaska utan risk för överkolsyrning, eller i värsta fall flaskbomber.

I mitt fall tänkte jag undvika en allt för lång lagring av den färdiga blandningen, så jag beslöt mig för att brygga en saison som sedan ska blandas med pseudolambik (FG 1.001) och smaksättas med en ganska stor mängd hibiskusblommor. Inspirationen till denna öl kommer från Grassroots/Hill Farmstead - Convivial Suaréz.

Nedan följer receptet på saison-delen, som efter jäsning blandas med en gammal suröl som finns dokumenterad här.

Blandning innan flaskning.

Recept (saison-delen)

Malt

60% Pilsnermalt
20% Dinkelflingor
15% Vienna
5% Vetemalt

Humle
60 min: 30g Tettnang (2,2%)

Hibiskuste

15 min: 20g Tettnang (2,2%)
15 min: 14g Mosaic (11,5%)

Jäst
Wyeast #3711 - French saison

Övrigt
IBU: 25
Volym: 15 liter
OG: 1.050

Bryggning
Mäskning i 65C. Lakning med 2L kallt vatten. Kok i 60 minuter.

Jäsning och lagring
Jäsning i hink, sedan omtappning till BetterBottle tillsammans med lagrad pseudolambik.

Logg
2015-03-08: Bryggdag (saison-delen).

2015-03-22: Färdigjäst med FG: 1.003. Omtappning av 13,5L till BetterBottle tillsammans 2,9L tvåårig pseudolambic (FG 1.001).

Slutgiltig blandning

2015-07-06: Flaskning (FG: 1.001). Ölen hade inte behövt lagras så här länge, men andra projekt gjorde att det drog ut på tiden. En bubblig pellicle har bildats på ytan.

Placerade 100g torkade hibiskusblommor i en kaffepress. Hällde sedan på 5dl knappt kokande vatten och lät dra i ca. 5 min. Hällde över till flaskningshinken och "lakade" med ytterligare 3dl kokande vatten. Totalt ca. 7 dl hibiskus-te i 16,4 L öl. Hibiskusteet gav ett väldigt intensivt färgbidrag.

Kolsyrejäsning med 6g socker per liter färdig öl.

Provsmakning: Grantorp Framboos 2013

En solig och varm dag kan det ju vara trevligt att svalka sig med en kall, syrlig öl. Just en sådan dag häromveckan passade jag därför på att sprätta kapsylen på en Grantorp Framboos 2013 - en flamländsk red ale lagrad på hallon.

Utseende

Efter att ha avlägsnat kapsylen stiger nivån i flaskan ett par centimeter utan att svämma över. Ölen verkar långsamt ha jäst vidare i flaskan, vilket känns lite oroväckande då FG landade på något höga 1.016. Det verkar dock inte vara någon snabb jäsning på gång då denna har stått ett bra tag sedan flaskningen.

I glaset hamnar en mörkt rödbrun öl med ett stort lock av rosa-brunt skum som fräser bort inom en minut eller två. Det verkar svårt att få någon direkt skumstabilitet i sur öl - och denna är alltså inget undantag.

Doft
Hallon! Väldigt mycket hallon. Trots att jag befinner mig utomhus och det blåser en lätt bris så sprider sig doften av hallon redan då jag häller upp ölen. Man måste begrava näsan i glaset och leta för att uppfatta de andra svagare tonerna av väldigt lätt funk, mjölksyra och en karamellig ton som drar åt bränt socker/knäck. Eklagringen lyser med sin frånvaro i doften.

Smak
Föga förvånande dominerar även här hallon och hallonkärna totalt vilket följs upp av en rejäl syra och en gnutta brett-funk. Avslutningen är lite sträv av hallonkärna.

Den här placerar sig syra-mässigt i det övre skiktet av syrliga öl som jag druckit - kanske inte riktigt lika sur som Hanssens Geuze, men inte jättelångt ifrån. Jag kan som tur var inte hitta något spår av ättiksyra i denna - en smakkomponent som jag sällan tycker tillför något positivt i en öl.

Det är först när ölen värms upp som malten börjar ta lite utrymme i anspråk och karamelltonerna från malten ger lite smakbidrag, utan att för den delen ha något att sätta emot syran. Någon sötma är det inte tal om överhuvudtaget.


Övrigt
Jag tycker detta blev en god och läskande öl, men den hade gärna fått ha lite mer karaktär och komplexitet. Även om hallonen nu tog över totalt tror jag inte att det är en för stor mängd bär (200g/L) - jag hade istället gärna sett att grundölen hade haft något mer att erbjuda då det faktiskt finns utrymme för mer smaker utöver bären. Eklagringen försvann också lite längs vägen. Just det är en bit jag tycker är svår att få till överhuvudtaget, det blir oftast alldeles för lite eller för mycket.

Det är inget snack om att Roeselare ger mer tryck i syran i generation två. Det här är så pass surt att jag inte kommer att jäsa någon ny öl på jästkakan. Det är bra som det är men mer syra tror jag inte skulle vara positivt. Jag har dock kvar ca. 6-7 L av denna öl som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Kanske får den ingå i en framtida blandning, eller så blir det mer fruktöl av den.

Solera

För drygt två år sedan bryggdes en lambic-inspirerad suröl som jästes med en blandning av lokalt uppodlad jäst och ett rör WLP655 - Belgian Sour Mix. I oktober förra året hade, efter en långsam utveckling, både smak och doft äntligen kommit på plats. På grund av en för stunden rådande flaskbrist, samt intresset av att göra någon slags årgångsblandning av suröl fördes då tankarna till att starta ett litet solera-projekt med hälften av ölen som bas.

Solera är en urgammal teknik som traditionellt används vid framställning av bl.a. sherry och vinäger. Grundtanken är att man vid avtappning lämnar kvar en del av vätskan i lagringskärlet och fyller på med en yngre (eller ny) brygd. Med tiden resulterar detta i att kärlet innehåller en blandning av flera olika årgångar som utvecklas sida vid sida. Är man noga med att dokumentera vad man tillför och plockar ut så kan man sedan beräkna en medelålder på den dryck som lagras (se länk nedan).

En stor del i att blanda t.ex. geuze är att göra urvalet av den lambic som ska ingå i slutprodukten. För detta krävs tillgång till flera årgångar som alla bidrar med sin egen smak, arom och syranivå. Att åstadkomma något liknande som hembryggare kan vara svårt om man inte har ett stort antal suröl av olika ålder att utgå ifrån. Just därför kan solera-tekniken vara ett intressant alternativ för den som vill skapa en liknande dryck i ett och samma jäskärl. Man kan naturligtvis inte detaljstyra hur den färdiga ölen blir på samma sätt, men efter första avtappningen bör man ha ett hum om vad den kultur man odlat upp ger för resultat. Man får sedan provsmaka sig fram till när det är dags att tappa sin årgångsblanding på flaska.

Avtappning - och påfyllning.

Från den två år gamla ölen tappas nu 10L av för att ingå i andra brygder. Återstår gör då 10L som ska agera bas i detta solera-projekt. För att täcka upp denna förlust bryggdes 10L ny öl.

Inspiration och länkar:
Solera på Wikipedia
The Mad Fermentationist - Sour solera beer barrel
The Mad Fermentationist - Solera aging spreadsheet

Malt

53% Pilsnermalt
30% Dinkelflingor
12% Vienna
5 % Munich

Humle
60 min: 20g Tettnang (2,2%)

Jäst
Safbrew F2 (kolsyrejäst) samt den blandkultur som redan finns i den äldre ölen.

Övrigt
IBU: ~10
Volym: 10 liter
OG: 1.048

Bryggning
Mäskning med hela vattenvolymen i 70C. Ingen lakning.

Jäsning och lagring
Primärjäsning i plasthink. Tappas över till BetterBottle då jäsningen avtagit.

Logg
2014-10-26: Bryggdag. 11L i jäshinken.

2014-11-02: Tappade över 10L till BetterBottle. SG: 1.020 efter primärjäsning.

Life is a Peach! Bryggning med Omnipollo och Siren

För ganska precis en vecka sedan var det äntligen dags att tillsammans med Henok, Karl och Viktor från Omnipollo åka till London och brygga en öl med Siren Craft Brew. Efter en inledande flygresa från Umeå mötte jag upp killarna på Arlanda som genast bjöd på en öl och en trevlig lunch som intogs innan vidare avfärd mot London. 

Resan bestod av tre intensiva och fantastiskt roliga dagar som utöver själva bryggningen inkluderade studiebesök på bl.a. The Kernel, grym mat och dryck på Beavertowns BBQ-hak och skönt pubhäng. Allt i supertrevligt sällskap med Omnipollo-gänget, samt personer från Siren och The Kernel.

Idén rörande vad som skulle bryggas och detaljer kring receptet hade bollats i förväg via e-post och slutligen resulterat i ölen "Life is a peach"- en überfruktig IPA bryggd med massor av humle och persikor, samt med en stor mängd laktos och havre i mäsken. Vi snackar alltså persikor och grädde i ölform!

Istället för en detaljerad reseskildring tänkte jag dela med mig av några bilder från resan, som ni hittar nedan.

Slutligen skulle jag vilja rikta ett jätte-tack till Henok, Karl och Viktor på Omnipollo, samt hela gänget på Siren. Det var en grym upplevelse och ett minne för livet att få hänga med och brygga med er!

Nu är jag orimligt peppad på att få dricka Life is a Peach för första gången!

The Kernel - fantastisk humlejuice och syrliga bär.

Beavertown hade också grymma öl på sin pub.

Trevligt sällskap och surdegsöl från Wild Beer.

Bryggning på Siren (foto: Viktor Abrahamsson).

Havre och malt krossas.

Urkärning av ett par hundra kilo persikor.

Hantverksöl in the making.

Tömning av mäsken.

Löjligt mycket humle, och ännu mer persikor på tur.

En gudomlig doft stiger upp ur pannan då sista humlen åker i (foto: Viktor Abrahamsson).

En fruktbomb klar för jäsning! (Foto: Henok Fentie).

Vinst!!!

Plötsligt händer det! Tidigare idag blev det klart att min öl Drie Obscura kammade hem vinsten i Omnipollos hembryggartävling. Det är ju faktiskt HELT galet - jag är chockad och oerhört glad! 

Lite kul att detta faktiskt är den öl jag själv är mest nöjd med hittills. Att den skulle gå så långt i tävlingen hade jag dock aldrig vågat hoppas på. Nu ser jag väldigt mycket fram emot fortsättningen på denna resa.

Ett stort tack till mina hårt arbetande medhjälpare Brettanomyces, Pediococcus och Lactobacillus - utan er hade det aldrig gått vägen!

Provsmakning: Westerbotten Härskarporter Gran Reserva 2011

Dags för en provsmakning av en lite äldre öl som bryggdes innan denna blogg kom till. Tanken här var att brygga något i stil med Närke Kaggen Stormaktsporter, därav det ungefär lika högtravande namnet. En kolsvart, söt imperial stout bryggdes med ett onödigt stort antal maltsorter och delades sedan upp i två delar. Ena delen jästes med amerikansk jäst och lagrades på bourbon-ek, och den andra delen fick en belgisk jäststam kalasa på och den lagrades sedan på ekkuber som dragit i portvin.

Bourbonversionen blev lite misslyckad då jag lät kuberna dra allt för länge i bourbon - samt hällde i både kuberna och spriten. Spriten visade sig ha dragit ut hemskt mycket tanniner ur kuberna, som sedan gjorde ölen väldigt kärv de första åren. Nu är den just så pass drickbar, men någon Kaggen-kopia är det verkligen inte tal om.

Den belgiska versionen stannade på 1.035 - vilket gjorde den alldeles för söt och svag. För att göra något progressivt åt saken tillsattes bottensatsen från en Cantillon Kriek och ölen lämnades åt sitt öde. Efter att ha provsmakat resultatet, drygt ett år senare, funderade jag faktiskt på att hälla ut den. Rumstempererad och okolsyrad smakade den helt vansinnigt surt och elakt, men då det ändå kändes tematiskt rätt beslöt jag mig för att tappa den på flaska som en "Gran Reserva" av den ursprungliga ölen.

Pellicle under jäsning.

Info (eftersom receptinlägg saknas)
OG: 1.100
FG: 1.025
Alkoholhalt: 10,0%
IBU: ~60

Maltsorter: Pale ale, München I och II, brun, CaraVienna, CaraMunich, rostat korn, chokladmalt, CaraAroma, Special B, black patent.
Humle: Tomahawk (17,9%).

Utseende

Svart som den mörkaste, västerbottniska vinternatten. En brun skumkrona växer fram, men krymper till en tunn ring ganska snabbt p.g.a. den höga alkoholhalten och syran.

Doft
Ölen har en överväldigande doft av körsbär, choklad, lakrits, brettanomyces, sura karameller, rött vin, ekfat och en svag vinägerton. Tyvärr dyker det också upp en hel del spritpenna som stör. Det är dock en komplex och angenäm doft på det stora hela.

Smak
Precis som i doften är körsbär och choklad de mest framträdande intrycken tillsammans med en rejäl, vinös syra. Eklagringen märks av i eftersmaken med vanilj och lite sträva tanniner. Vinägersyran håller sig faktiskt i bakgrunden på en låg nivå, men det gör däremot inte spritpennan som efter några klunkar blir väldigt påtaglig. Jag brukar inte ha något emot extrema öl - men det en flaska av denna blir på tok för mycket. En deciliter är ganska gott, men sen blir det motigt att få ned resten. Syran går, föga förvånande, överstyr i kombination med den rostade malten och den höga alkoholhalten. Ska man ha en positiv behållning av denna öl bör en 37,5cl-flaska delas på minst tre personer.

Övrigt
Detta var ett riktigt kul experiment. Om det någon gång blir ett omtag på denna så kommer jag nog att rikta in mig på något betydligt svagare - för det känns att alkoholen stör de övriga smakerna som jag annars tror hade funkat riktigt bra i en sur stout. Körsbär och choklad är ju faktiskt en klockren kombo.

Finalplats!

I höstas utannonserade Omnipollo att det skulle bli repris på förra årets hembryggartävling. Denna gång fick man skicka in ett obegränsat antal öl per person. Min initiala plan var att skicka in en öl som jag tror skulle funka bra - en tvåårig (pseudo-)lambic generöst torrhumlad med Mosaic och Simcoe. Tyvärr visade det sig efter flaskning att den blev lite spretig och kommer nog att kräva ytterligare lagring innan smakerna kommit överens med varandra helt och hållet, på bekostnad av lite humlefräschör.

Plan B fick då bli att skicka in två lite äldre öl - en annan torrhumlad suröl baserad på en 100%-brettjäsning, Drie Obscura, samt Vlaams Rood: Bramen - en flamländsk red ale som är lagrad på björnbär och ek (provsmakningsinlägg kommer).

Tidigare denna vecka tillkännagavs finalisterna, och döm om min förvåning när jag såg att båda mina öl är med där. Otroligt kul och oväntat!

Extra kul att få dela finalplats med Anton på Välbalanserad igen. Jag har provat en tidigare version av den öl han har med (And one for the doctor) och den var magnifikt bra - lite oroväckande bra faktiskt :)

100% Brettanomyces Lambicus

I slutet av augusti var det dags för ännu ett 100%-brett experiment. Denna gång med en jäststam som för mig har varit helt oprövad i hembryggarsammanhang, nämligen Brettanomyces Lambicus från Wyeast (#5526). Jästen sägs ge en karaktäristisk smak av sura körsbär och en relativt mild funkighet, vilket i mina öron låter som klippt och skuret för en stark, mörk belgare.

Tanken bakom detta recept är att skapa en öl med ganska hög maltkomplexitet. Humlen ska enbart bidra med lite balanserande beska och förhoppningen är att jästen tillsammans med malten ska få dela på huvudrollen. En relativt stor andel karamellmalt kommer att användas för att bygga upp komplexiteten och en gnutta rostad malt tillsätts för att få över ölen på den mörka sidan och kanske bidra med en lätt chokladighet. Då jäsning med 100% brettanomyces kan ge en väldigt tunn öl så tillsätts havregryn för att säkra att kroppen kan bära upp smakerna och alkoholstyrkan.

För att bidra med alko-muskler och ge ytterligare belgokaraktär åt ölen tillsätts även en flaska mörk kandisirap som jag haft liggande hemma ett par år.

Slutligen kommer ölen att lagras på franska ekkuber och avsmakas varje/varannan månad tills det att smakerna kommit fram till att de vill hamna på flaska.

Pellicle och ekkuber

Malt
62% Pilsnermalt
16% Munich II
10% Havregryn
5% Caraamber
3% Special-B
3% Caramünch III
1% Carafa III Special

Övriga extraktgivare:
250g mörk kandisirap

Humle
60 min: 25g Perle (8%)

Jäst
Wyeast #5526 Brettanomyces Lambicus

Övrigt
IBU: ~25
Volym: 18 liter
OG: 1.074

Bryggning
Mäskning i 68C under 90 minuter. Lakning med 75C vatten.

Jäsning och lagring
1,5L förkultur tillsätts efter kylning. 30g ekkuber som ångkokats i 3 minuter tillsätts samtidigt med jästen. Lagringstiden är ej bestämd - arom och smak från eklagringen får avgöra när ölen är klar för flasktappning.

Logg
2014-08-28: Bryggdag. Det mesta gick bra. Siktet låg på 20L men av någon anledning satte mäsken igen på slutet utan att jag märkte det, vilket gav 2L mindre än beräknat. Jag trodde att det var ett (grovt) mätfel men vid tömning av tunnan visade det sig vara mycket vätska kvar.

2014-10-18: Dags för en första provsmakning från jästunnan för att se vad ekkuberna åstadkommit.

Det är en lätt grumlig, djupt brunröd öl som hamnar i mätglaset. SG: 1.010 - något lägre än väntat, men brett gillar ju dextriner. Doften består som förväntat av sura körsbär och mild funk - men här dyker även kanel, nejlika och lite choklad upp i bakgrunden. Är det möjligen ekkuberna som bidrar med kryddigheten? Bortser man från att denna öl ej är sur påminner den lite om Liefmans Glühkriek i doften för tillfället.

Smaken drar även den mot juliga kryddor med något mindre körsbär än doften antydde. Lite alkohol lyser igenom men inte oroväckande mycket med tanke på att den nu ligger på 8,5%. Detta skulle kunna bli en trevlig julöl om de nuvarande smakerna håller sig kvar under lagringstiden. Eken behöver dock mer tid för att bidra med de vanilj- och kolatoner jag är ute efter. På återseende om ett par månader.

2015-03-21: Tog ut 7,5L till blandningsexperiment "Grantorp Cuvée II" (inlägg kommer).

2015-03-22: Flaskade 10L. Ölen har långsamt fortsatt att jäsa. FG: 1.001. Något starkare än beräknat och önskat. Slutgiltig alkoholstyrka blir 9,6%.

Provsmakning: Drie Obscura

Efter en tids bloggpaus är det nu dags för provsmakning av en öl som bryggdes för drygt 1½ år sedan. Ölen går under namnet Drie Obscura och är primärjäst med en brettanomyces-stam från det belgiska bryggeriet Drie Fonteinen. Därefter har den sekundärjäst i ca. 14 månader med bottensatser från Drie Fonteinens geuze och avslutningsvis torrhumlats med galaxy, amarillo och cascade. Alkoholstyrkan landade på 7,4%.

Utseende

Ölen har en kristallklar, gyllene färg och påminner i mångt och mycket om en lageröl. En hyfsad skumkrona lägger sig till rätta i glaset, men "fräser" snabbt bort.

Doft
Doften domineras av övermogna äpplen, syrliga bär, citrusfrukt och gammal källare. En ganska elegant brett-funk är framträdande och skvallrar om vad det rör sig om för slags öl, men den tar inte överhanden. Ölen har en ganska söt, äpplig ton, men man hittar även drag av tropisk frukt, vitt vin och jordgubbar om man sniffar seriöst.

Smak
Smaken brakar loss med syrliga äpplen, grapefrukt och en trevlig funk. Det är lagom komplext och om jag får säga det själv - riktigt gott! Avslutningen är torr och syrlig vilket förstärker grapefruktstendenserna ytterligare. En mild, brödig maltsmak dyker också upp i eftersmaken. Hade det inte varit för den relativt höga syranivån hade det nästan kunnat röra sig om ett mousserande vitt vin.

Virvlar man upp bottensatsen och häller i glaset ändrar ölen karaktär och tuffar till sig lite. Funken tar nu större plats och det dyker även upp mer tropiska toner som troligen kommer från humlen. Båda "varianterna" är goda på sitt sätt.

Övrigt
Det här är nog den hembryggda öl som jag är mest nöjd med hittills - jag hittar inga direkta fel på den. Skulle jag ändra på något så är det möjligen alkoholstyrkan, som gärna hade fått vara nere på 6% eller lägre.

Nu var det ett tag sedan denna flaskades och det mesta av humlefräschören är förstås borta vid det här laget. Jästen och bakterierna har dock inga problem att skapa komplexa, tropiska och fruktiga smaker på egen hand. Det tiden tar bort av humlen får man tillbaka av småkrypen i en finare, men mer nedtonad form.

I skrivande stund har det bryggts en ny, större sats baserat på ett snarlikt recept (inlägg kommer). Den versionen kommer troligen att landa på mellan 5 och 6% och målsättningen är att det ska bli nästa års sommaröl.

American/Belgian remains

Efter att ha bryggt några syrliga öl genom att tillsätta bottensatser från kommersiella ölflaskor blev jag nyfiken på att prova att dela upp en vört i två och utsätta delarna för olika sorters bakterier och vildjäst.

Bryggningen planerades in hösten 2013. Kvällen innan höll jag i en trevlig ölprovning med suröl från både USA och Belgien. Uppdelningen av jäst och bakterier i de två delarna föll därför naturligt på amerikanska respektive belgiska och bottensatserna från respektive land samlades upp i två flaskor. Tyngdpunkten på provningen låg på amerikansk öl så givetvis fick jag offra mig och dricka upp ett par belgiska suröl dagen därpå, men det är smällar man får ta.

Nu är det ju förstås så att många (de flesta) amerikanska bryggerier använder sig av kommersiella jäst- och bakteriestammar som ursprungligen kommer ifrån Belgien - så detta ska inte ses som en seriös jämförelse mellan ländernas spontanjästa öl, utan mer ett kul experiment.

Den amerikanska delen får bottensatser från: Jester King, Boulevard Brewing, Anchorage Brewing och Jolly Pumpkin.

Den belgiska delen får bottensatser från: Boon, Cantillon och 3 Fonteinen.

En sak jag har lärt mig efter att har bryggt ett antal suröl är att det är dumt att planera allt för mycket i förväg gällande frukt/torrhumling/ek/annat som ska tillsättas mot slutet av jäsningen. Min initiala tanke var att torrhumla de två olika delarna med någon karaktäristisk humlesort för de olika länderna, men då jag ej vet hur resultatet kommer att bli känns det dumt att bestämma sådant i nuläget. Smakerna får visa vägen.

Belgisk, respektive amerikansk vört.

Malt

67% Pilsnermalt
33% Grovmältad vetemalt

Humle
60 min: 20g Saaz (3,2%)

Jäst
Primärjäst i båda: US-05. Bakterier och vildjäst enligt beskrivning ovan.

Pellicle-porr

Övrigt
IBU: ~8
Volym: 10x2 liter
OG: 1.048

Bryggning
Mäskning i 70C och lakning med 85C vatten.

Jäsning och lagring
Jäsning i två 11L BetterBottles med US-05 samt vildjäst och bakterier. Ingen omtappning.

Logg
2013-11-23: Bryggdag.

2014-10-18: Provsmakning från jästunnan av Belgian Remains. Doften utgörs av lätt ladugårdsfunk, vitt vin och ganska mycket citrusskal. Smaken har också en ganska mild funk med en stor dos citrus, främst citron, och relativt hög syra (som tur var ingen tillstymmelse till ättiksyra). Kroppen är väldigt lätt. Gott, men något enkel i smakerna för tillfället.

2015-05-24: Efter fyra dagars torrhumling blev det dags att flaska dessa öl. Båda torrhumlades med 7g/L vardera - den "belgiska" med humlesorten Jester, och den amerikanska med Amarillo. I slutändan hamnade ca. 8L vardera på flaska där den amerikanska versionen primades med 6g strösocker per liter och den belgiska med 7g/L.

Provsmakning: Vlaams Rood 2012

Den första öl jag bryggde efter uppstarten av denna blogg var en flamländsk red ale. Den tappades på flaska efter drygt ett års jäsning och efter en otroligt långsam kolsyrejäsning börjar det nu vara dags att göra en bedömning av denna.

Utseende

Ölen i glaset är kristallklar med en färg någonstans mellan röd och rödbrun. Efter upphällning lägger sig en gulvit skumkrona till rätta men försvinner efter ett par minuter. En riktigt snygg färg, men kanske är den aningen ljus för öltypen.

Doft
Redan vid avlägsnandet av kapsylen märks brettanomyces-jästens avtryck i ölen. Det är dock en ganska ren brett-doft utan några av jästens mindre angenäma bidrag (hästens bakdel, blöja o.s.v).

Det nästa som dyker upp i näsan är jordgubbar, hallon och lite röda vinbär. Mycket jordgubbar! Det är en riktigt härlig doft - men inte det jag hade väntat mig av en flamländsk red ale. Nosar man på allvar dyker det upp lite rödvinsvinäger och en tillstymmelse till ekfat i bakgrunden.

På det hela taget en ganska lätt, funky, bärig doft utan några otrevligheter, dock ej stiltypisk.

Smak
Smaken drar igång med en hink syrliga röda vinbär med en hyfsad dos funk i bakgrunden. Jordgubbarna och hallonen i doften tar inte alls lika stort utrymme här utan det är röda vinbär för hela slanten. Syran känns ganska balanserad, men något jag saknar är den söt-syrliga balans som öl av denna typ ofta besitter - det här är en torr öl med nästintill all fokus på syra. Den hade gärna fått ha mer av både syra och sötma för att bredda smaken ytterligare.

Eftersmaken fortsätter med brödig malt och en torr, lite sträv syra som lever kvar i munnen ett bra tag. Brödigheten stör lite då den inte riktigt har i en sån här öl att göra, men annars är det trevligt på de flesta sätt. Dock känns smaken, precis som doften, inte heller riktigt stiltypisk. Det saknas lite komplexitet och den klassiska fruktigheten som drar mer mot körsbär/plommon/russin.

Övrigt
En av anledningarna att smaken skiljer sig från en kommersiell flamländsk red ale är förstås att den ej är blandad med en del yngre (sötare) öl, vilket är praxis vid traditionell framställning av ölstilen. Detta förklarar nog delvis avsaknaden av balanserande sötma. Kanske blir det att göra ett försök på detta med nästa batch, men det känns allt lite vanskligt då man inte vet säkert hur mycket socker som jäser bort från den yngre ölen efter flaskning. Kanske går det så pass långsamt att det ej är någon fara om man använder champagneflaskor? Om någon har erfarenhet av detta får denne gärna lämna en kommentar med tips.

Resultatet blev en god suröl, men jag tvivlar på att jag hade gissat på en flamländsk red ale vid en blindprovning. Det känns dock som att den kan göra sig som en utmärkt grundöl för att blanda med frukt eller bär, så jag ser fram emot att prova den del som har lagrats på björnbär. Den ska flaskas inom några veckor - och denna gång med extra jäst tillsatt för att påskynda kolsyrejäsningen.

Provsmakning: Surette Grantorpensis

Jag har bestämt mig för att bryta upp inläggen med separata poster för resultat/provsmakningar, dels för att hålla ner textmängden per inlägg, och dels för att jag tvivlar på att någon orkar hålla koll på uppdateringar av äldre inlägg.

Här följer en första provsmakning av den "spontanjästa" veteöl jag bryggde för ca. ett år sedan (länk). Denna öl är jäst uteslutande med jäst och bakterier från röda vinbär plockade i min trädgård. Under jäsningen tillsattes hallon då ölen i sin naturella tappning inte kändes särskilt spännande. Resultatet jäste slutligen ned till FG 1.004 och landar således på 4,0% alkoholstyrka.

Utseende
En klar, knallröd öl med ett snabbt försvinnande rosa skum. Hallon ger verkligen en fin färg till en ljus öl som denna.

Doft
Massor av hallon. I övrigt en ganska ren doft utan någon märkbar "funk". Det finns dock en annorlunda, lite träig ton som jag misstänker kommer från jästen då den uppodlade kulturen också hade denna doft.

Smak
Även här är det, föga förvånande, hallonen som tar mest utrymme. Den påminner rätt mycket om en lite syrlig hallonsoda för vuxna. Avslutningen är torr och aningen sträv med en smak av hallonkärna. Kroppen är i tunnaste laget och här tappar ölen lite - men med tanke på den höga utjäsningen och den relativt låga alkoholstyrkan är det inte så konstigt.

Jag skulle nog säga att den här ölen faller inom ramarna för en "sommaröl" då den är lätt, uppfriskande och läskande. Ett helt okej resultat - men ärligt talat hade jag nog hoppats på antingen mer syra eller mer "funk" - men det är förstås inget man kan räkna med bara för att man använder sig av vildjäst.

Övrigt
Kul att det går att göra drickbar öl av hemodlad jäst. Det hade förstås varit intressant att veta vilken/vilka jäststammar/bakterier som har gjort jobbet i denna dryck, men då jag saknar mikroskop så får jag nöja mig med en gissning. Enligt en artikel i Hembryggaren (nr. 3/2013) om vildjäsning framgår det att man på vinbär och vindruvor ofta kan hitta jästen Kloeckera Apiculata. Jag har dock ej kunnat hitta någon beskrivning av vad som kännetecknar denna jäst vad gäller arom/smakbidrag, så det får förbli en vild (hehe) gissning.

Jag ser fram emot att få prova vad denna jäst har lämnat för avtryck som primärjäst i den pLambic jag bryggde för snart ett år sedan (länk).

Les Trois Fleurs

Här kommer ett något försenat inlägg rörande den öl jag lämnade in till Omnipollos hembryggartävling som ägde rum i somras. Tre flaskor av "det bästa man bryggt" skulle skickas in innan den 31:a juli. Då lagret av hembryggd kvalitetsöl var förhållandevis tomt skulle jag alltså måsta brygga om mitt bästa recept? Det kändes lite tråkigt.

Ett annat alternativ var att brygga något nytt och verkligen gå in för att göra en bra, balanserad öl som också har något som får den att sticka ut från mängden - utan att vara allt för experimentell. Då jag var sugen på att göra en ny IPA/pale ale jäst med 100% brettanomyces beslutade jag mig för att köra på en mellanväg och formulera ett nytt recept baserat delvis på mitt första försök, samt försöka förbättra det med hjälp av lite ny, förvisso oprövad, information som snappats upp sen den tidigare bryggningen.

Brett-föreläsning på CBC

Då jag fick chansen att samtala lite med Brett-doktor Chad Yakobsson under Copenhagen Beer Celebration  (CBC) i våras passade jag på att fråga honom om han kunde ge några tips på hur man bäst bygger upp kropp och munkänsla i en humlig 100%-brett-öl. Han tyckte att man inte ska rädas att använda så mycket som 20-30 procent omältade råvaror (t.ex. veteflingor, rågflingor eller havregryn) för att bygga upp kropp. Han tipsade också att man för balansens skull kan hålla nere IBU:n en bit under vad som normalt funkar i en öl jäst med t.ex. California Ale eller liknande jäststammar. Detta p.g.a. att beskan accentueras då brett-öl tenderar att jäsa ut förhållandevis mycket och får en nära på syrlig ton.

Så i denna öl kommer jag att använda havregryn - för den trevliga strukturen den ger, samt dinkelflingor som jag tycker kan bidra med en liten kryddighet som kanske också ger lite komplexitet till all fruktighet från humlen och jästen. Jag petar också ned IBU:n till runt 50, jämfört med tidigare försök som låg på 65.

En annan intressant grej jag snappade upp på CBC under ett seminarium med bryggarna från Cigar City, Firestone Walker och Founders var att humle som tillsätts medan jäsning fortfarande pågår kan, tack vare jästen, bilda nya smak- och aromegenskaper som ej uppstår vid "vanlig" torrhumling då jäsningen normalt avstannat. De körde tydligen hårt på den tekniken nu - så det måste ju testas! Jag kommer därför att dela upp torrhumlingen i två steg - dels i slutet av primärjäsningen, och dels som vanligt i sekundären ett par dagar innan flaskning. De gånger jag skyfflat i väldigt mycket humle strax innan flaskning har jag upplevt att det har skapats en lite "grön" bismak av humlen - så denna teknik motverkar förhoppningsvis detta.

Min första brett-IPA tog väldigt lång tid att jäsa ut - något jag misstänker beror på att receptet bestod av 10% karamellmalt - något som brettanomycesjästen inte har några problem att äta upp om man ger den tid. Av den anledningen hoppar jag över karamellmalten i denna version då den ändå inte verkade tillföra något till slutresultatet.

Jag hade också tankar på att skippa vattenbehandling till denna öl, men då jag gillar effekten av den när den funkar så chansar jag på att den kommer att passa bra om ölen får en lägre beska och lite mer kropp.

Vatten
Pliny the water

Les Trois Fleurs

Ca: 76 ppm
Mg: 13 ppm
Na: 9 ppm
HCO3: 26 ppm
SO4: 133 ppm
CL: 56 ppm

Malt
35% Pale ale
30% Pilsnermalt
10% Havregryn
10% Dinkelflingor
10% Vetemalt
5% Syramalt

Humle
60 min: 8g Citra (14,2%)
15 min: 16g Amarillo (9,5%)
10 min: 25g Nelson Sauvin (11,7%)
0 min: (låt dra i 10 minuter då vörten kylts till 70C):
40g Nelson Sauvin (11,7%)
15g Amarillo (9,5%)
15g Citra (14,2%)

Torrhumling #1
10g Citra (14,2%) 3 dagar (i slutet av primärjäsning)
10g Amarillo (9,5%) 3 dagar (i slutet av primärjäsning)
20g Nelson Sauvin (11,7%) 3 dagar (i slutet av primärjäsning)

Torrhumling #2
10g Citra (14,2%) 3 dagar (innan flaskappning)
10g Amarillo (9,5%) 3 dagar (innan flaskappning)
15g Nelson Sauvin (11,7%) 3 dagar (innan flaskappning)

Övrigt
IBU: ~50
Volym: 15 liter
OG: 1.062
Förväntat FG: 1.008 - 1.012

Bryggning
Salter tillsätts i mäsk- och lakvatten för att uppnå vattenprofilen. Infusionsmäskning med alla extraktgivare utom syramalten i 67 C, 60 minuter. För att inte störa pH-balansen i mäsken tillsätts syramalten då 60 minuter passerat, för ytterligare 15 minuters mäskning. Detta följs av batchlakning med 75 C vatten.

Aromhumlen tillsätts efter koket då vörten kylts till 70C. Den får dra i 10 minuter. Detta följs av kylning till 22C var på jäst tillsätts och primärjäsning vidtar.

Jäsning och lagring
1L förkultur med WLP 656 (Brett. Brux. Trois) tillsätts efter kylning. Primärjäsning sker i ca. en vecka. Då tre dagar återstår av primärjäsningen tillsätts torrhumling #1. Detta följs av omtappning till sekundär som pågår i ca. 3 veckor. Torrhumling #2 tillsätts då tre dagar återstår till flasktappning.

Logg
2013-06-16: Bryggdag. Allt flöt på enligt planerna.

2013-06-20: Torrhumling #1. Följt av omtappning till sekundär tre dagar senare.

2013-07-04: Torrhumling #2 samt densitetsprov: 1.012.

2013-07-07: Flasktappning. FG: 1.012 så ölen landar på 6,0% - vilket känns lagom. Vörten har en oerhört fruktig smak med ett syrligt avslut. Humlen och jästen är precis överallt, men den känns ändå rätt balanserad om man ser till kropp och beska.

2013-07-22: Skickade in tre 37,5cl flaskor till Omnipollos tävling.

2013-08-13: Finalplats!

Facebook

Sedan drygt en vecka finns nu bloggen även på Facebook. Det kommer att dyka upp lite kortare inlägg där ibland - och förhoppningsvis blir det lite mer snack.

Länk: https://www.facebook.com/grantorpnanobryggeri

Modernt så det förslår!

Flanders red II

För ett par månader sedan flaskade jag delar av den då drygt 13 månader gamla flamländska red ale jag bryggde i samband med att jag startade denna blogg. Nu tre månader senare har den ännu inte blivit fullständigt kolsyrad, utan har nog fortfarande ett par månader på flaska kvar innan den kan anses helt klar. Den andra halvan som ej flaskades lagras nu på 1,5kg björnbär och beräknas bli klar i december. Det är helt klart det längst pågående och mest intressanta bryggprojektet jag utfört hittils.

Lite har jag förstås smygprovat av den nu flaskade versionen och första intrycket är helt okej - syran är lite tillbakadragen vilket kanske passar för stilen, men jag hade gärna haft lite mer riv i den. Det är inget snack om att det är en sur, funky belgare, men den känns ganska tam och kanske lite tunn i kroppen, trots en stor mängd (20%) karamellmalt. Som bilden visar den är väldigt röd i färgen - riktigt snygg om jag får säga det själv, men det är troligen den ljusaste flanders red jag sett.

Efter vad jag läst mig till på diverse forum (främst HomeBrewTalk och Burgundian Babble Belt) så verkar Roeselare-jästen sällan göra något vidare surt intryck vid första jäsningen, utan levererar det de flesta väntar sig först i andra och/eller tredje bryggningen på samma jästkaka. För att testa det påståendet och dra nytta av jästen/bakterierna som nu vuxit till sig gjordes en ny sats som åkte rätt ned i samma jäskärl som den tidigare ölen lagrats i. Denna gång med ett något modifierat recept med högre OG, samt lite mörkare maltbas. Det ska bli intressant att se vad det leder till för skillnad.

Åsikterna verkar gå isär om huruvida man ska tvätta jästen innan den återanvänds eller ej - men då många verkar anse att det inte spelar någon roll valde jag att hoppa över det steget.

Flanders red II

Malt
50% Vienna
12% Munich II
10% CaraMunich
10% Vetemalt
8% Aromatic
6% Pale Crystal
5% Special B

Humle

60 min: 20 IBU Styrian Golding Bobek

Övrigt
IBU: ~20
Volym: 20 liter
OG: 1.068

Bryggning
Mäskning i 69 C i 75 min (2,4L/kg). Lakning med 75C vatten.

Jäsning och lagring
Vörten tappas på bottensatsen av en drygt ettårig Flanders red. 1 paket T-58 tillsätts för att säkerställa tillräcklig mängd jäst till primärjäsning. Efter ~6 månader tillsätts franska ekkuber.

Logg
2013-06-01: Bryggdag. Vörten visade sig bli något ljusare än beräknat, men fortfarande mörkare än sin föregångare.

2013-08-17: Densitetsprov: 1.016. Uppskattningsvis är den redan lika sur som föregångaren var vid flaskning. Bakterierna levererar!

2014-02-06: Densitetsprov: 1.016. Oväntat - ingen minskning av densiteten på knappt sex månader. Smaken drar åt sura körsbär och russin med en syra som balanseras upp ganska bra av kroppen. Endast en svag brödighet finns kvar i denna (föregångaren led lite av en ganska stark brödig smak, vilken inte hör hemma i denna ölstil). Lovande.

2014-09-21: Tappade om 10L på 2kg hallon samt 10g franska ekkuber. De återstående 10L fick också 10g ekkuber.

2015-01-24: Tappade upp hallon-versionen på flaska (ca. 9L). FG: 1.016.

2015-03-19: Tog ut 3,5L av den naturella versionen till blandningsexperiment "Grantorp Cuvée II" (inlägg kommer).

2015-07-28: Provsmakning av versionen med hallon. Grantorp Framboos 2013.

Finalplats!

För ca. en månad sedan skickade jag in tre flaskor nybryggd pale ale jäst med 100% brettanomyces till Omnipollos hembryggartävling. Mina förväntningar var inte höga - jag tänkte att en sådan öl kommer att ha svårt att stå sig i konkurrensen mot mäktiga smakmonster som imperial stouts och dubbel-ipor. Men med lite hopp till att vildjästen skulle kunna få min öl att sticka ut från mängden så valde jag att delta i tävlingen i alla fall. Priset som utgjordes av en resa till Siren Craft Brew i England var så pass häftigt att det vore dumt att inte delta även om vinstchansen var liten.

Tydligen var det en rätt stor del av deltagarna som skickat in normalstark öl utan extrema avstickare, och tydligen gick också min öl Les Trois Fleurs hem hos domarna så pass att den kom med bland de 6 finalisterna som skickades till England för slutbedömning av de som jobbar på Siren Craft Brew. Följande öl/bryggare kom med i uttagningen (taget från MankerBeer):

Valentin Cervicia – Gustav Lindh – Öl bryggt med 100% champagnejäst.
Les Trois Fleurs – Grantorp Nanobryggeri – Vildjäst pale ale.
Folkvandringstiden – Anton Hellberg – Brettad boveteöl.
Smoky Boxed Beard – Bearded Rabbit Brewery – Rököl.
Ricks Hopfenweizen – Rick Gordon Lindqvist – Hefeweizen.
Indexoutofbounds 2.0 – Nerd Brewing – Oak aged imperial stout med vanilj och chili.

Extra kul att se min välbalanserade bryggarkompis Anton med på listan också. Snyggt jobbat!

I skrivande stund har den slutgiltiga vinnaren redan korats - det blev inte jag. Jag är dock grymt överraskad, och glad över att ha kommit till final, och vill passa på att säga grattis till vinnaren Rick Gordon Lindqvist! 

Recept och brygglogg kommer att läggas upp inom kort.

Länk 1: MankerBeerBlog - Uttag av finalister

Länk 2: MankerBeerBlog - Finalister
Länk 3: MankerBeerBlog - Vinnaren

IPA: Jeez Louise III

Det är alltid kul att prova brygga nya öltyper och helt oprövade recept, men ibland kan det också vara nyttigt att bläddra bakåt i receptsamlingen och fundera på vad man skulle kunna förändra för att bättra på ett befintligt recept.

Denna bryggning baseras därför på ett äldre recept som formulerades för ca. 1½ år sedan. Det har sedan gjorts lite förändringar i både humle- och maltbas för att brygga en lättare version (Jeez Louise APA). Denna gång kör jag med exakt samma maltkomposition som originalet men byter ut humlesorterna från Cascade, Galaxy och Amarillo till Citra, Columbus (och Amarillo). Tanken bakom detta är att få mindre fokus på grapefruktigheten som Cascade gav samt tillföra en aning gran/kåda från Columbus, utan att tappa allt för mycket av den tropiska arom som Galaxy bidrog med. Mängden humle anpassas för att hålla IBU:n på samma nivå som föregångaren.

Originalversionen var också vattenbehandlad med Pliny the water - något jag egentligen tror på när det kommer till humlefokuserad öl. Denna gång vill jag dock prova utan för att se hur pass stor skillnad det blir. Samtidigt höjs mäskningen en grad för att öka på kroppen för att se om beskan blir mer balanserad.

Maltnotan kan med all säkerhet förenklas utan att slutprodukten påverkas nämnvärt. Det får dock bli föremål för en framtida undersökning.

Jeez Louise III 

Malt
70% Pale ale
14% Munich II
5% Munich I
5% Havregryn
3% CaraMunich
3% CaraPils

Humle

20 min: 30g humle-mix*
10 min: 60g humle-mix*
0 min: 60g humle-mix*
Torrhumling: 150g humle-mix* i fyra dagar.
* Lika delar Amarillo, Citra och Columbus.

Övrigt
IBU: ~62
Volym: 19 liter (räknar med att tappa 1-2 liter till jästkaka och torrhumling).
OG: 1.063
Förväntat FG: 1.015 (föregående recept: 1.013)

Bryggning
Mäskning i 68 C i 75 min (2,6L/kg). Lakning med 75C vatten.

Jäsning och lagring
1½ paket US05 tillsätts efter kylning. Omtappning och torrhumling efter primärjäsning i ca. en vecka.

Logg

2013-04-13: Bryggdag.

2013-04-23: Omtappning och torrhumling. FG: 1.015 - mitt i prick.

2013-04-27: Flaskning av 18L. ABV landar på 6,3%.

Berliner weisse #3

Berliner Weisse är en öltyp som går att brygga på väldigt många olika sätt. Tekniker som surmäskning, dekoktionsmäskning, (delvis) okokt vört och efterjäsning med Brettanomyces kan kombineras för att återskapa denna traditionella tyska ölstil.

Tidigare försök här på bloggen har gjorts med varierande resultat. De består i dels en okokt version och en mer konventionell bryggning som i sekundären fick en stor dos hjortron, båda jästa med en neutral jäst och Wyeasts laktobakterier.

Långt innan bloggen kom till gjordes ett första försök på stilen baserat på vetemaltsextrakt och en kombination av US-05 och WhiteLabs motsvarighet av bakteriestammen. Detta med betydligt bättre resultat än ovanstående bryggningar om man ser jästens/bakteriernas utveckling av syra och funk. Av den anledningen tänkte jag nu återgå till WhiteLabs och prova deras WLP630 - Berliner Weisse Blend i ett litet projekt som förhoppningsvis hinner bli klart till sensommaren, om inte tidigare.

Då detta rör sig om en förhållandevis svag öl skippades lakningen och största delen av vattnet åkte med i mäsken i ett vatten/malt-ratio av 6:1. För att inte tunna ut mäsken allt för mycket gick resten av vattnet i vid spädning efter koket för att uppnå önskat OG.

I all hast som uppstår av att brygga på en vardagkväll efter jobbet glömdes tyvärr fotograferingen bort. Bilder får dyka upp eftersom då flaskning och provsmakning sker.

Inspiration:
HomeBrewTalk.com - Berliner Weisse, many ways.
The Mad Fermentationist - Berliner Weisse

Berliner Weisse #3: 

Malt
50% Pilsnermalt
50% Grovmältad vetemalt

Humle
60 min: 4g Perle

Övrigt
IBU: ~4
Volym: 18,2 liter
OG: 1.033
Förväntat FG: 1.000 - 1.002?

Bryggning
Infusionsmäskning i 65 C i 75 min. Ingen lakning.

Jäsning och lagring
Tillsatte ett rör WLP 630 - Berliner Weisse Blend. En mix bestående av en tysk veteölsjäst och laktobaciller.

Logg

2013-03-19: Bryggdag.

2013-03-27: Omtappning av 18,2 L. Primärjäsningen har avgett en otrevlig doft av svavel (ruttna ägg). SG: 1.006. Aningen syrlig smak.

2013-05-25: Densitetsprov: 1.002. Svag syra och en aning brett-liknande funk i smak och doft.

Saison D'Epeautre

Våren är i antågande och i samband med att ljuset återvänder så känns det också rätt att brygga en öl av lite ljusare typ. Denna bryggning riktar in sig på att återskapa en klassisk saison av rustik karaktär. Det rustika kommer i detta fall från en laddning dinkelflingor och eventuellt en tillsats av någon slags Brettanomyces-stam vid sekundärjäsning om den skulle visa sig vinna på lite bondgårdsfunk (vad gör inte det?). Troligtvis blir det i så fall en delad batch då jag har förhoppningen att kunna ta med denna öl på en hembryggarträff som kommer att äga rum här i Umeå redan om en månad.

Första tanken var att göra en saison baserad på Wyeast 3711 (French Saison) vilken jag har haft bra erfarenhet av tidigare. Den ändrades dock då MaltMagnus visade sig ha kvar ett par rör WLP565 Belgian Saison III på lager - en tillfällig jäst som vore kul att prova på. Dessvärre var de rör de hade kvar var på väg att gå ut - men det löste sig genom att de skickade två rör istället, så med en förkultur bör det inte vara några problem att få liv i den.

Munich II

Inspiration:
Ryan Brews: Rustic saison
Science brewer: Petite Spelt Saison
The Mad Fermentationist: Spelt it right

Saison D'Epeautre

Malt
60% Pilsnermalt
25% Dinkelflingor (Saltå Kvarn)
15% Munich II

Lakning

Humle
60 min: 25g Styrian Golding Bobek
20 min: 25g Styrian Golding Bobek
0 min: 25g Styrian Golding Bobek

Övrigt
IBU: ~28
Volym: 20 liter
OG: 1.056
Förväntat FG: 1.000 - 1.006?

Bryggning
Infusionsmäskning i 65 C i 75 min.

Jäsning och lagring
1,2L förkultur baserade på två nyligen utgångna rör WLP585 Belgian Saison III.

Logg

2013-02-17: Bryggdag. Hamnade på 63 grader efter inmäskning. Förvisso inte helt tokigt för öltypen kanske men fyllde på med lite kokade vatten tills termometern visade 65. Efter bryggningen placerades jästunnan i 20C.

2013-03-02: Omtappning av 11 liter och flaskning av 9 liter (FG: 1.006). Smaken är kryddig/citrus/tropisk frukt med en torr, lätt syrlig avslutning. Känns lovande. Tillsatte avslutningsvis två bottensatser Orval till den del som ska jäsa vidare.

2013-06-12: Flaskade brett-versionen. FG: 1.001.

2013-08-03: En något försenad provsmakning av den naturella varianten  (utan brett). Tyvärr försvann originalfotot då min kamera gick sönder, så tillsvidare får detta duga.

Utseendet är gyllengult med en dragning åt lätt orange. En stabil skumkrona lägger sig som ett lock över ölen vid upphällning. I doften finns en hel blombukett och en mix av tropisk frukt och en pepprig kryddighet, men framförallt enormt mycket blommor och örter.

Blommigheten återfinns i svagare form i smaken där fruktigheten och den peppriga kryddigheten/fenolerna tar större plats. Den relativt stora mängden dinkelvete bidrar men en rustik, kryddig vetesmak lik den man får om man kokar gröt på dinkel. Den känns inte riktigt lika ren som den smak man får av vanligt vete - vilket också var tanken. Den är torr, som en saison ska vara, men långt ifrån blaskig. Jag gissar att jästen har en roll i detta, tillsammans med veteflingorna som också bidrar med kropp.

Jag är riktigt nöjd med denna öl - Styrian Golding är en fantastisk humlesort för denna öltyp. Doften humlen bidrar med funkar klockrent. Jästen var också en trevlig bekantskap som jag hoppas att få prova fler gånger. Det kommer säkerligen att bryggas fler versioner av denna öl. Jag är redan sugen på att brygga om den med hel dinkel, vilket ska ge en råare, lite syrlig smak.