Lite har jag förstås smygprovat av den nu flaskade versionen och första intrycket är helt okej - syran är lite tillbakadragen vilket kanske passar för stilen, men jag hade gärna haft lite mer riv i den. Det är inget snack om att det är en sur, funky belgare, men den känns ganska tam och kanske lite tunn i kroppen, trots en stor mängd (20%) karamellmalt. Som bilden visar den är väldigt röd i färgen - riktigt snygg om jag får säga det själv, men det är troligen den ljusaste flanders red jag sett.
Efter vad jag läst mig till på diverse forum (främst HomeBrewTalk och Burgundian Babble Belt) så verkar Roeselare-jästen sällan göra något vidare surt intryck vid första jäsningen, utan levererar det de flesta väntar sig först i andra och/eller tredje bryggningen på samma jästkaka. För att testa det påståendet och dra nytta av jästen/bakterierna som nu vuxit till sig gjordes en ny sats som åkte rätt ned i samma jäskärl som den tidigare ölen lagrats i. Denna gång med ett något modifierat recept med högre OG, samt lite mörkare maltbas. Det ska bli intressant att se vad det leder till för skillnad.
Åsikterna verkar gå isär om huruvida man ska tvätta jästen innan den återanvänds eller ej - men då många verkar anse att det inte spelar någon roll valde jag att hoppa över det steget.
Flanders red II
Malt
50% Vienna
12% Munich II
10% CaraMunich
10% Vetemalt
8% Aromatic
6% Pale Crystal
5% Special B
Humle
60 min: 20 IBU Styrian Golding Bobek
Övrigt
IBU: ~20
Volym: 20 liter
OG: 1.068
Bryggning
Mäskning i 69 C i 75 min (2,4L/kg). Lakning med 75C vatten.
Jäsning och lagring
Vörten tappas på bottensatsen av en drygt ettårig Flanders red. 1 paket T-58 tillsätts för att säkerställa tillräcklig mängd jäst till primärjäsning. Efter ~6 månader tillsätts franska ekkuber.
Logg
2013-06-01: Bryggdag. Vörten visade sig bli något ljusare än beräknat, men fortfarande mörkare än sin föregångare.
2013-08-17: Densitetsprov: 1.016. Uppskattningsvis är den redan lika sur som föregångaren var vid flaskning. Bakterierna levererar!
2014-02-06: Densitetsprov: 1.016. Oväntat - ingen minskning av densiteten på knappt sex månader. Smaken drar åt sura körsbär och russin med en syra som balanseras upp ganska bra av kroppen. Endast en svag brödighet finns kvar i denna (föregångaren led lite av en ganska stark brödig smak, vilken inte hör hemma i denna ölstil). Lovande.
2014-09-21: Tappade om 10L på 2kg hallon samt 10g franska ekkuber. De återstående 10L fick också 10g ekkuber.
2015-01-24: Tappade upp hallon-versionen på flaska (ca. 9L). FG: 1.016.
2015-03-19: Tog ut 3,5L av den naturella versionen till blandningsexperiment "Grantorp Cuvée II" (inlägg kommer).
2015-07-28: Provsmakning av versionen med hallon. Grantorp Framboos 2013.
50% Vienna
12% Munich II
10% CaraMunich
10% Vetemalt
8% Aromatic
6% Pale Crystal
5% Special B
Humle
Övrigt
IBU: ~20
Volym: 20 liter
OG: 1.068
Bryggning
Mäskning i 69 C i 75 min (2,4L/kg). Lakning med 75C vatten.
Jäsning och lagring
Vörten tappas på bottensatsen av en drygt ettårig Flanders red. 1 paket T-58 tillsätts för att säkerställa tillräcklig mängd jäst till primärjäsning. Efter ~6 månader tillsätts franska ekkuber.
Logg
2013-06-01: Bryggdag. Vörten visade sig bli något ljusare än beräknat, men fortfarande mörkare än sin föregångare.
2013-08-17: Densitetsprov: 1.016. Uppskattningsvis är den redan lika sur som föregångaren var vid flaskning. Bakterierna levererar!
2014-02-06: Densitetsprov: 1.016. Oväntat - ingen minskning av densiteten på knappt sex månader. Smaken drar åt sura körsbär och russin med en syra som balanseras upp ganska bra av kroppen. Endast en svag brödighet finns kvar i denna (föregångaren led lite av en ganska stark brödig smak, vilken inte hör hemma i denna ölstil). Lovande.
2014-09-21: Tappade om 10L på 2kg hallon samt 10g franska ekkuber. De återstående 10L fick också 10g ekkuber.
2015-01-24: Tappade upp hallon-versionen på flaska (ca. 9L). FG: 1.016.
2015-03-19: Tog ut 3,5L av den naturella versionen till blandningsexperiment "Grantorp Cuvée II" (inlägg kommer).
2015-07-28: Provsmakning av versionen med hallon. Grantorp Framboos 2013.
Spännande! Måste bara påpeka en sak. Bakterier sänker inte ölets SG vid syraproduktion (homofermentativ jäsning). Det är endast vid heterofermentativ jäsning (socker->CO2+etanol) som SG sänks. De bakterier som ingår i diverse köpta blandkulturer är sannolikt homofermentativa.
SvaraRaderaBra att veta! Jag är dock lite osäker på vad i blogginlägget du syftar på? Om det är loggen 2013-08-17 så var det främst den snabba syraproduktionen jag (något otydligt) avsåg.
SvaraRaderaI vilket fall så är det intressant. Kan homofermentativ jäsning fortsätta, eller t.o.m startas, även efter det att en öl nått maximal utjäsning (1.000 eller lägre)?
Det var mycket riktigt loggen jag syftade på, men jag missförstod nog inser jag nu. Jag trodde du drog slutsatsen att den hade blivit sur av att den hade sjunkit i densitet. Men du smakade förstås också?
RaderaJäsning (oavsett typ) kan i princip alltid fortsätta så länge det finns något för mikroorganismerna att äta. Det typiska är väl att hamna någonstans strax över 1.000 men det går att komma lägre också. Efter lång tid är det i princip bara brett och syrekrävande bakterier (Acetobacter m.m.) som jobbar.