Provsmakning: Vlaams Rood 2012

Den första öl jag bryggde efter uppstarten av denna blogg var en flamländsk red ale. Den tappades på flaska efter drygt ett års jäsning och efter en otroligt långsam kolsyrejäsning börjar det nu vara dags att göra en bedömning av denna.

Utseende

Ölen i glaset är kristallklar med en färg någonstans mellan röd och rödbrun. Efter upphällning lägger sig en gulvit skumkrona till rätta men försvinner efter ett par minuter. En riktigt snygg färg, men kanske är den aningen ljus för öltypen.

Doft
Redan vid avlägsnandet av kapsylen märks brettanomyces-jästens avtryck i ölen. Det är dock en ganska ren brett-doft utan några av jästens mindre angenäma bidrag (hästens bakdel, blöja o.s.v).

Det nästa som dyker upp i näsan är jordgubbar, hallon och lite röda vinbär. Mycket jordgubbar! Det är en riktigt härlig doft - men inte det jag hade väntat mig av en flamländsk red ale. Nosar man på allvar dyker det upp lite rödvinsvinäger och en tillstymmelse till ekfat i bakgrunden.

På det hela taget en ganska lätt, funky, bärig doft utan några otrevligheter, dock ej stiltypisk.

Smak
Smaken drar igång med en hink syrliga röda vinbär med en hyfsad dos funk i bakgrunden. Jordgubbarna och hallonen i doften tar inte alls lika stort utrymme här utan det är röda vinbär för hela slanten. Syran känns ganska balanserad, men något jag saknar är den söt-syrliga balans som öl av denna typ ofta besitter - det här är en torr öl med nästintill all fokus på syra. Den hade gärna fått ha mer av både syra och sötma för att bredda smaken ytterligare.

Eftersmaken fortsätter med brödig malt och en torr, lite sträv syra som lever kvar i munnen ett bra tag. Brödigheten stör lite då den inte riktigt har i en sån här öl att göra, men annars är det trevligt på de flesta sätt. Dock känns smaken, precis som doften, inte heller riktigt stiltypisk. Det saknas lite komplexitet och den klassiska fruktigheten som drar mer mot körsbär/plommon/russin.

Övrigt
En av anledningarna att smaken skiljer sig från en kommersiell flamländsk red ale är förstås att den ej är blandad med en del yngre (sötare) öl, vilket är praxis vid traditionell framställning av ölstilen. Detta förklarar nog delvis avsaknaden av balanserande sötma. Kanske blir det att göra ett försök på detta med nästa batch, men det känns allt lite vanskligt då man inte vet säkert hur mycket socker som jäser bort från den yngre ölen efter flaskning. Kanske går det så pass långsamt att det ej är någon fara om man använder champagneflaskor? Om någon har erfarenhet av detta får denne gärna lämna en kommentar med tips.

Resultatet blev en god suröl, men jag tvivlar på att jag hade gissat på en flamländsk red ale vid en blindprovning. Det känns dock som att den kan göra sig som en utmärkt grundöl för att blanda med frukt eller bär, så jag ser fram emot att prova den del som har lagrats på björnbär. Den ska flaskas inom några veckor - och denna gång med extra jäst tillsatt för att påskynda kolsyrejäsningen.

Provsmakning: Surette Grantorpensis

Jag har bestämt mig för att bryta upp inläggen med separata poster för resultat/provsmakningar, dels för att hålla ner textmängden per inlägg, och dels för att jag tvivlar på att någon orkar hålla koll på uppdateringar av äldre inlägg.

Här följer en första provsmakning av den "spontanjästa" veteöl jag bryggde för ca. ett år sedan (länk). Denna öl är jäst uteslutande med jäst och bakterier från röda vinbär plockade i min trädgård. Under jäsningen tillsattes hallon då ölen i sin naturella tappning inte kändes särskilt spännande. Resultatet jäste slutligen ned till FG 1.004 och landar således på 4,0% alkoholstyrka.

Utseende
En klar, knallröd öl med ett snabbt försvinnande rosa skum. Hallon ger verkligen en fin färg till en ljus öl som denna.

Doft
Massor av hallon. I övrigt en ganska ren doft utan någon märkbar "funk". Det finns dock en annorlunda, lite träig ton som jag misstänker kommer från jästen då den uppodlade kulturen också hade denna doft.

Smak
Även här är det, föga förvånande, hallonen som tar mest utrymme. Den påminner rätt mycket om en lite syrlig hallonsoda för vuxna. Avslutningen är torr och aningen sträv med en smak av hallonkärna. Kroppen är i tunnaste laget och här tappar ölen lite - men med tanke på den höga utjäsningen och den relativt låga alkoholstyrkan är det inte så konstigt.

Jag skulle nog säga att den här ölen faller inom ramarna för en "sommaröl" då den är lätt, uppfriskande och läskande. Ett helt okej resultat - men ärligt talat hade jag nog hoppats på antingen mer syra eller mer "funk" - men det är förstås inget man kan räkna med bara för att man använder sig av vildjäst.

Övrigt
Kul att det går att göra drickbar öl av hemodlad jäst. Det hade förstås varit intressant att veta vilken/vilka jäststammar/bakterier som har gjort jobbet i denna dryck, men då jag saknar mikroskop så får jag nöja mig med en gissning. Enligt en artikel i Hembryggaren (nr. 3/2013) om vildjäsning framgår det att man på vinbär och vindruvor ofta kan hitta jästen Kloeckera Apiculata. Jag har dock ej kunnat hitta någon beskrivning av vad som kännetecknar denna jäst vad gäller arom/smakbidrag, så det får förbli en vild (hehe) gissning.

Jag ser fram emot att få prova vad denna jäst har lämnat för avtryck som primärjäst i den pLambic jag bryggde för snart ett år sedan (länk).

Les Trois Fleurs

Här kommer ett något försenat inlägg rörande den öl jag lämnade in till Omnipollos hembryggartävling som ägde rum i somras. Tre flaskor av "det bästa man bryggt" skulle skickas in innan den 31:a juli. Då lagret av hembryggd kvalitetsöl var förhållandevis tomt skulle jag alltså måsta brygga om mitt bästa recept? Det kändes lite tråkigt.

Ett annat alternativ var att brygga något nytt och verkligen gå in för att göra en bra, balanserad öl som också har något som får den att sticka ut från mängden - utan att vara allt för experimentell. Då jag var sugen på att göra en ny IPA/pale ale jäst med 100% brettanomyces beslutade jag mig för att köra på en mellanväg och formulera ett nytt recept baserat delvis på mitt första försök, samt försöka förbättra det med hjälp av lite ny, förvisso oprövad, information som snappats upp sen den tidigare bryggningen.

Brett-föreläsning på CBC

Då jag fick chansen att samtala lite med Brett-doktor Chad Yakobsson under Copenhagen Beer Celebration  (CBC) i våras passade jag på att fråga honom om han kunde ge några tips på hur man bäst bygger upp kropp och munkänsla i en humlig 100%-brett-öl. Han tyckte att man inte ska rädas att använda så mycket som 20-30 procent omältade råvaror (t.ex. veteflingor, rågflingor eller havregryn) för att bygga upp kropp. Han tipsade också att man för balansens skull kan hålla nere IBU:n en bit under vad som normalt funkar i en öl jäst med t.ex. California Ale eller liknande jäststammar. Detta p.g.a. att beskan accentueras då brett-öl tenderar att jäsa ut förhållandevis mycket och får en nära på syrlig ton.

Så i denna öl kommer jag att använda havregryn - för den trevliga strukturen den ger, samt dinkelflingor som jag tycker kan bidra med en liten kryddighet som kanske också ger lite komplexitet till all fruktighet från humlen och jästen. Jag petar också ned IBU:n till runt 50, jämfört med tidigare försök som låg på 65.

En annan intressant grej jag snappade upp på CBC under ett seminarium med bryggarna från Cigar City, Firestone Walker och Founders var att humle som tillsätts medan jäsning fortfarande pågår kan, tack vare jästen, bilda nya smak- och aromegenskaper som ej uppstår vid "vanlig" torrhumling då jäsningen normalt avstannat. De körde tydligen hårt på den tekniken nu - så det måste ju testas! Jag kommer därför att dela upp torrhumlingen i två steg - dels i slutet av primärjäsningen, och dels som vanligt i sekundären ett par dagar innan flaskning. De gånger jag skyfflat i väldigt mycket humle strax innan flaskning har jag upplevt att det har skapats en lite "grön" bismak av humlen - så denna teknik motverkar förhoppningsvis detta.

Min första brett-IPA tog väldigt lång tid att jäsa ut - något jag misstänker beror på att receptet bestod av 10% karamellmalt - något som brettanomycesjästen inte har några problem att äta upp om man ger den tid. Av den anledningen hoppar jag över karamellmalten i denna version då den ändå inte verkade tillföra något till slutresultatet.

Jag hade också tankar på att skippa vattenbehandling till denna öl, men då jag gillar effekten av den när den funkar så chansar jag på att den kommer att passa bra om ölen får en lägre beska och lite mer kropp.

Vatten
Pliny the water

Les Trois Fleurs

Ca: 76 ppm
Mg: 13 ppm
Na: 9 ppm
HCO3: 26 ppm
SO4: 133 ppm
CL: 56 ppm

Malt
35% Pale ale
30% Pilsnermalt
10% Havregryn
10% Dinkelflingor
10% Vetemalt
5% Syramalt

Humle
60 min: 8g Citra (14,2%)
15 min: 16g Amarillo (9,5%)
10 min: 25g Nelson Sauvin (11,7%)
0 min: (låt dra i 10 minuter då vörten kylts till 70C):
40g Nelson Sauvin (11,7%)
15g Amarillo (9,5%)
15g Citra (14,2%)

Torrhumling #1
10g Citra (14,2%) 3 dagar (i slutet av primärjäsning)
10g Amarillo (9,5%) 3 dagar (i slutet av primärjäsning)
20g Nelson Sauvin (11,7%) 3 dagar (i slutet av primärjäsning)

Torrhumling #2
10g Citra (14,2%) 3 dagar (innan flaskappning)
10g Amarillo (9,5%) 3 dagar (innan flaskappning)
15g Nelson Sauvin (11,7%) 3 dagar (innan flaskappning)

Övrigt
IBU: ~50
Volym: 15 liter
OG: 1.062
Förväntat FG: 1.008 - 1.012

Bryggning
Salter tillsätts i mäsk- och lakvatten för att uppnå vattenprofilen. Infusionsmäskning med alla extraktgivare utom syramalten i 67 C, 60 minuter. För att inte störa pH-balansen i mäsken tillsätts syramalten då 60 minuter passerat, för ytterligare 15 minuters mäskning. Detta följs av batchlakning med 75 C vatten.

Aromhumlen tillsätts efter koket då vörten kylts till 70C. Den får dra i 10 minuter. Detta följs av kylning till 22C var på jäst tillsätts och primärjäsning vidtar.

Jäsning och lagring
1L förkultur med WLP 656 (Brett. Brux. Trois) tillsätts efter kylning. Primärjäsning sker i ca. en vecka. Då tre dagar återstår av primärjäsningen tillsätts torrhumling #1. Detta följs av omtappning till sekundär som pågår i ca. 3 veckor. Torrhumling #2 tillsätts då tre dagar återstår till flasktappning.

Logg
2013-06-16: Bryggdag. Allt flöt på enligt planerna.

2013-06-20: Torrhumling #1. Följt av omtappning till sekundär tre dagar senare.

2013-07-04: Torrhumling #2 samt densitetsprov: 1.012.

2013-07-07: Flasktappning. FG: 1.012 så ölen landar på 6,0% - vilket känns lagom. Vörten har en oerhört fruktig smak med ett syrligt avslut. Humlen och jästen är precis överallt, men den känns ändå rätt balanserad om man ser till kropp och beska.

2013-07-22: Skickade in tre 37,5cl flaskor till Omnipollos tävling.

2013-08-13: Finalplats!

Facebook

Sedan drygt en vecka finns nu bloggen även på Facebook. Det kommer att dyka upp lite kortare inlägg där ibland - och förhoppningsvis blir det lite mer snack.

Länk: https://www.facebook.com/grantorpnanobryggeri

Modernt så det förslår!

Flanders red II

För ett par månader sedan flaskade jag delar av den då drygt 13 månader gamla flamländska red ale jag bryggde i samband med att jag startade denna blogg. Nu tre månader senare har den ännu inte blivit fullständigt kolsyrad, utan har nog fortfarande ett par månader på flaska kvar innan den kan anses helt klar. Den andra halvan som ej flaskades lagras nu på 1,5kg björnbär och beräknas bli klar i december. Det är helt klart det längst pågående och mest intressanta bryggprojektet jag utfört hittils.

Lite har jag förstås smygprovat av den nu flaskade versionen och första intrycket är helt okej - syran är lite tillbakadragen vilket kanske passar för stilen, men jag hade gärna haft lite mer riv i den. Det är inget snack om att det är en sur, funky belgare, men den känns ganska tam och kanske lite tunn i kroppen, trots en stor mängd (20%) karamellmalt. Som bilden visar den är väldigt röd i färgen - riktigt snygg om jag får säga det själv, men det är troligen den ljusaste flanders red jag sett.

Efter vad jag läst mig till på diverse forum (främst HomeBrewTalk och Burgundian Babble Belt) så verkar Roeselare-jästen sällan göra något vidare surt intryck vid första jäsningen, utan levererar det de flesta väntar sig först i andra och/eller tredje bryggningen på samma jästkaka. För att testa det påståendet och dra nytta av jästen/bakterierna som nu vuxit till sig gjordes en ny sats som åkte rätt ned i samma jäskärl som den tidigare ölen lagrats i. Denna gång med ett något modifierat recept med högre OG, samt lite mörkare maltbas. Det ska bli intressant att se vad det leder till för skillnad.

Åsikterna verkar gå isär om huruvida man ska tvätta jästen innan den återanvänds eller ej - men då många verkar anse att det inte spelar någon roll valde jag att hoppa över det steget.

Flanders red II

Malt
50% Vienna
12% Munich II
10% CaraMunich
10% Vetemalt
8% Aromatic
6% Pale Crystal
5% Special B

Humle

60 min: 20 IBU Styrian Golding Bobek

Övrigt
IBU: ~20
Volym: 20 liter
OG: 1.068

Bryggning
Mäskning i 69 C i 75 min (2,4L/kg). Lakning med 75C vatten.

Jäsning och lagring
Vörten tappas på bottensatsen av en drygt ettårig Flanders red. 1 paket T-58 tillsätts för att säkerställa tillräcklig mängd jäst till primärjäsning. Efter ~6 månader tillsätts franska ekkuber.

Logg
2013-06-01: Bryggdag. Vörten visade sig bli något ljusare än beräknat, men fortfarande mörkare än sin föregångare.

2013-08-17: Densitetsprov: 1.016. Uppskattningsvis är den redan lika sur som föregångaren var vid flaskning. Bakterierna levererar!

2014-02-06: Densitetsprov: 1.016. Oväntat - ingen minskning av densiteten på knappt sex månader. Smaken drar åt sura körsbär och russin med en syra som balanseras upp ganska bra av kroppen. Endast en svag brödighet finns kvar i denna (föregångaren led lite av en ganska stark brödig smak, vilken inte hör hemma i denna ölstil). Lovande.

2014-09-21: Tappade om 10L på 2kg hallon samt 10g franska ekkuber. De återstående 10L fick också 10g ekkuber.

2015-01-24: Tappade upp hallon-versionen på flaska (ca. 9L). FG: 1.016.

2015-03-19: Tog ut 3,5L av den naturella versionen till blandningsexperiment "Grantorp Cuvée II" (inlägg kommer).

2015-07-28: Provsmakning av versionen med hallon. Grantorp Framboos 2013.

Finalplats!

För ca. en månad sedan skickade jag in tre flaskor nybryggd pale ale jäst med 100% brettanomyces till Omnipollos hembryggartävling. Mina förväntningar var inte höga - jag tänkte att en sådan öl kommer att ha svårt att stå sig i konkurrensen mot mäktiga smakmonster som imperial stouts och dubbel-ipor. Men med lite hopp till att vildjästen skulle kunna få min öl att sticka ut från mängden så valde jag att delta i tävlingen i alla fall. Priset som utgjordes av en resa till Siren Craft Brew i England var så pass häftigt att det vore dumt att inte delta även om vinstchansen var liten.

Tydligen var det en rätt stor del av deltagarna som skickat in normalstark öl utan extrema avstickare, och tydligen gick också min öl Les Trois Fleurs hem hos domarna så pass att den kom med bland de 6 finalisterna som skickades till England för slutbedömning av de som jobbar på Siren Craft Brew. Följande öl/bryggare kom med i uttagningen (taget från MankerBeer):

Valentin Cervicia – Gustav Lindh – Öl bryggt med 100% champagnejäst.
Les Trois Fleurs – Grantorp Nanobryggeri – Vildjäst pale ale.
Folkvandringstiden – Anton Hellberg – Brettad boveteöl.
Smoky Boxed Beard – Bearded Rabbit Brewery – Rököl.
Ricks Hopfenweizen – Rick Gordon Lindqvist – Hefeweizen.
Indexoutofbounds 2.0 – Nerd Brewing – Oak aged imperial stout med vanilj och chili.

Extra kul att se min välbalanserade bryggarkompis Anton med på listan också. Snyggt jobbat!

I skrivande stund har den slutgiltiga vinnaren redan korats - det blev inte jag. Jag är dock grymt överraskad, och glad över att ha kommit till final, och vill passa på att säga grattis till vinnaren Rick Gordon Lindqvist! 

Recept och brygglogg kommer att läggas upp inom kort.

Länk 1: MankerBeerBlog - Uttag av finalister

Länk 2: MankerBeerBlog - Finalister
Länk 3: MankerBeerBlog - Vinnaren

IPA: Jeez Louise III

Det är alltid kul att prova brygga nya öltyper och helt oprövade recept, men ibland kan det också vara nyttigt att bläddra bakåt i receptsamlingen och fundera på vad man skulle kunna förändra för att bättra på ett befintligt recept.

Denna bryggning baseras därför på ett äldre recept som formulerades för ca. 1½ år sedan. Det har sedan gjorts lite förändringar i både humle- och maltbas för att brygga en lättare version (Jeez Louise APA). Denna gång kör jag med exakt samma maltkomposition som originalet men byter ut humlesorterna från Cascade, Galaxy och Amarillo till Citra, Columbus (och Amarillo). Tanken bakom detta är att få mindre fokus på grapefruktigheten som Cascade gav samt tillföra en aning gran/kåda från Columbus, utan att tappa allt för mycket av den tropiska arom som Galaxy bidrog med. Mängden humle anpassas för att hålla IBU:n på samma nivå som föregångaren.

Originalversionen var också vattenbehandlad med Pliny the water - något jag egentligen tror på när det kommer till humlefokuserad öl. Denna gång vill jag dock prova utan för att se hur pass stor skillnad det blir. Samtidigt höjs mäskningen en grad för att öka på kroppen för att se om beskan blir mer balanserad.

Maltnotan kan med all säkerhet förenklas utan att slutprodukten påverkas nämnvärt. Det får dock bli föremål för en framtida undersökning.

Jeez Louise III 

Malt
70% Pale ale
14% Munich II
5% Munich I
5% Havregryn
3% CaraMunich
3% CaraPils

Humle

20 min: 30g humle-mix*
10 min: 60g humle-mix*
0 min: 60g humle-mix*
Torrhumling: 150g humle-mix* i fyra dagar.
* Lika delar Amarillo, Citra och Columbus.

Övrigt
IBU: ~62
Volym: 19 liter (räknar med att tappa 1-2 liter till jästkaka och torrhumling).
OG: 1.063
Förväntat FG: 1.015 (föregående recept: 1.013)

Bryggning
Mäskning i 68 C i 75 min (2,6L/kg). Lakning med 75C vatten.

Jäsning och lagring
1½ paket US05 tillsätts efter kylning. Omtappning och torrhumling efter primärjäsning i ca. en vecka.

Logg

2013-04-13: Bryggdag.

2013-04-23: Omtappning och torrhumling. FG: 1.015 - mitt i prick.

2013-04-27: Flaskning av 18L. ABV landar på 6,3%.

Berliner weisse #3

Berliner Weisse är en öltyp som går att brygga på väldigt många olika sätt. Tekniker som surmäskning, dekoktionsmäskning, (delvis) okokt vört och efterjäsning med Brettanomyces kan kombineras för att återskapa denna traditionella tyska ölstil.

Tidigare försök här på bloggen har gjorts med varierande resultat. De består i dels en okokt version och en mer konventionell bryggning som i sekundären fick en stor dos hjortron, båda jästa med en neutral jäst och Wyeasts laktobakterier.

Långt innan bloggen kom till gjordes ett första försök på stilen baserat på vetemaltsextrakt och en kombination av US-05 och WhiteLabs motsvarighet av bakteriestammen. Detta med betydligt bättre resultat än ovanstående bryggningar om man ser jästens/bakteriernas utveckling av syra och funk. Av den anledningen tänkte jag nu återgå till WhiteLabs och prova deras WLP630 - Berliner Weisse Blend i ett litet projekt som förhoppningsvis hinner bli klart till sensommaren, om inte tidigare.

Då detta rör sig om en förhållandevis svag öl skippades lakningen och största delen av vattnet åkte med i mäsken i ett vatten/malt-ratio av 6:1. För att inte tunna ut mäsken allt för mycket gick resten av vattnet i vid spädning efter koket för att uppnå önskat OG.

I all hast som uppstår av att brygga på en vardagkväll efter jobbet glömdes tyvärr fotograferingen bort. Bilder får dyka upp eftersom då flaskning och provsmakning sker.

Inspiration:
HomeBrewTalk.com - Berliner Weisse, many ways.
The Mad Fermentationist - Berliner Weisse

Berliner Weisse #3: 

Malt
50% Pilsnermalt
50% Grovmältad vetemalt

Humle
60 min: 4g Perle

Övrigt
IBU: ~4
Volym: 18,2 liter
OG: 1.033
Förväntat FG: 1.000 - 1.002?

Bryggning
Infusionsmäskning i 65 C i 75 min. Ingen lakning.

Jäsning och lagring
Tillsatte ett rör WLP 630 - Berliner Weisse Blend. En mix bestående av en tysk veteölsjäst och laktobaciller.

Logg

2013-03-19: Bryggdag.

2013-03-27: Omtappning av 18,2 L. Primärjäsningen har avgett en otrevlig doft av svavel (ruttna ägg). SG: 1.006. Aningen syrlig smak.

2013-05-25: Densitetsprov: 1.002. Svag syra och en aning brett-liknande funk i smak och doft.

Saison D'Epeautre

Våren är i antågande och i samband med att ljuset återvänder så känns det också rätt att brygga en öl av lite ljusare typ. Denna bryggning riktar in sig på att återskapa en klassisk saison av rustik karaktär. Det rustika kommer i detta fall från en laddning dinkelflingor och eventuellt en tillsats av någon slags Brettanomyces-stam vid sekundärjäsning om den skulle visa sig vinna på lite bondgårdsfunk (vad gör inte det?). Troligtvis blir det i så fall en delad batch då jag har förhoppningen att kunna ta med denna öl på en hembryggarträff som kommer att äga rum här i Umeå redan om en månad.

Första tanken var att göra en saison baserad på Wyeast 3711 (French Saison) vilken jag har haft bra erfarenhet av tidigare. Den ändrades dock då MaltMagnus visade sig ha kvar ett par rör WLP565 Belgian Saison III på lager - en tillfällig jäst som vore kul att prova på. Dessvärre var de rör de hade kvar var på väg att gå ut - men det löste sig genom att de skickade två rör istället, så med en förkultur bör det inte vara några problem att få liv i den.

Munich II

Inspiration:
Ryan Brews: Rustic saison
Science brewer: Petite Spelt Saison
The Mad Fermentationist: Spelt it right

Saison D'Epeautre

Malt
60% Pilsnermalt
25% Dinkelflingor (Saltå Kvarn)
15% Munich II

Lakning

Humle
60 min: 25g Styrian Golding Bobek
20 min: 25g Styrian Golding Bobek
0 min: 25g Styrian Golding Bobek

Övrigt
IBU: ~28
Volym: 20 liter
OG: 1.056
Förväntat FG: 1.000 - 1.006?

Bryggning
Infusionsmäskning i 65 C i 75 min.

Jäsning och lagring
1,2L förkultur baserade på två nyligen utgångna rör WLP585 Belgian Saison III.

Logg

2013-02-17: Bryggdag. Hamnade på 63 grader efter inmäskning. Förvisso inte helt tokigt för öltypen kanske men fyllde på med lite kokade vatten tills termometern visade 65. Efter bryggningen placerades jästunnan i 20C.

2013-03-02: Omtappning av 11 liter och flaskning av 9 liter (FG: 1.006). Smaken är kryddig/citrus/tropisk frukt med en torr, lätt syrlig avslutning. Känns lovande. Tillsatte avslutningsvis två bottensatser Orval till den del som ska jäsa vidare.

2013-06-12: Flaskade brett-versionen. FG: 1.001.

2013-08-03: En något försenad provsmakning av den naturella varianten  (utan brett). Tyvärr försvann originalfotot då min kamera gick sönder, så tillsvidare får detta duga.

Utseendet är gyllengult med en dragning åt lätt orange. En stabil skumkrona lägger sig som ett lock över ölen vid upphällning. I doften finns en hel blombukett och en mix av tropisk frukt och en pepprig kryddighet, men framförallt enormt mycket blommor och örter.

Blommigheten återfinns i svagare form i smaken där fruktigheten och den peppriga kryddigheten/fenolerna tar större plats. Den relativt stora mängden dinkelvete bidrar men en rustik, kryddig vetesmak lik den man får om man kokar gröt på dinkel. Den känns inte riktigt lika ren som den smak man får av vanligt vete - vilket också var tanken. Den är torr, som en saison ska vara, men långt ifrån blaskig. Jag gissar att jästen har en roll i detta, tillsammans med veteflingorna som också bidrar med kropp.

Jag är riktigt nöjd med denna öl - Styrian Golding är en fantastisk humlesort för denna öltyp. Doften humlen bidrar med funkar klockrent. Jästen var också en trevlig bekantskap som jag hoppas att få prova fler gånger. Det kommer säkerligen att bryggas fler versioner av denna öl. Jag är redan sugen på att brygga om den med hel dinkel, vilket ska ge en råare, lite syrlig smak.