20 apr. 2013

Berliner weisse #3

Berliner Weisse är en öltyp som går att brygga på väldigt många olika sätt. Tekniker som surmäskning, dekoktionsmäskning, (delvis) okokt vört och efterjäsning med Brettanomyces kan kombineras för att återskapa denna traditionella tyska ölstil.

Tidigare försök här på bloggen har gjorts med varierande resultat. De består i dels en okokt version och en mer konventionell bryggning som i sekundären fick en stor dos hjortron, båda jästa med en neutral jäst och Wyeasts laktobakterier.

Långt innan bloggen kom till gjordes ett första försök på stilen baserat på vetemaltsextrakt och en kombination av US-05 och WhiteLabs motsvarighet av bakteriestammen. Detta med betydligt bättre resultat än ovanstående bryggningar om man ser jästens/bakteriernas utveckling av syra och funk. Av den anledningen tänkte jag nu återgå till WhiteLabs och prova deras WLP630 - Berliner Weisse Blend i ett litet projekt som förhoppningsvis hinner bli klart till sensommaren, om inte tidigare.

Då detta rör sig om en förhållandevis svag öl skippades lakningen och största delen av vattnet åkte med i mäsken i ett vatten/malt-ratio av 6:1. För att inte tunna ut mäsken allt för mycket gick resten av vattnet i vid spädning efter koket för att uppnå önskat OG.

I all hast som uppstår av att brygga på en vardagkväll efter jobbet glömdes tyvärr fotograferingen bort. Bilder får dyka upp eftersom då flaskning och provsmakning sker.

Inspiration:
HomeBrewTalk.com - Berliner Weisse, many ways.
The Mad Fermentationist - Berliner Weisse

Berliner Weisse #3: 

Malt
50% Pilsnermalt
50% Grovmältad vetemalt

Humle
60 min: 4g Perle

Övrigt
IBU: ~4
Volym: 18,2 liter
OG: 1.033
Förväntat FG: 1.000 - 1.002?

Bryggning
Infusionsmäskning i 65 C i 75 min. Ingen lakning.

Jäsning och lagring
Tillsatte ett rör WLP 630 - Berliner Weisse Blend. En mix bestående av en tysk veteölsjäst och laktobaciller.

Logg
2013-03-19: Bryggdag.

2013-03-27: Omtappning av 18,2 L. Primärjäsningen har avgett en otrevlig doft av svavel (ruttna ägg). SG: 1.006. Aningen syrlig smak.

2013-05-25: Densitetsprov: 1.002. Svag syra och en aning brett-liknande funk i smak och doft.

3 mars 2013

Saison D'Epeautre

Våren är i antågande och i samband med att ljuset återvänder så känns det också rätt att brygga en öl av lite ljusare typ. Denna bryggning riktar in sig på att återskapa en klassisk saison av rustik karaktär. Det rustika kommer i detta fall från en laddning dinkelflingor och eventuellt en tillsats av någon slags Brettanomyces-stam vid sekundärjäsning om den skulle visa sig vinna på lite bondgårdsfunk (vad gör inte det?). Troligtvis blir det i så fall en delad batch då jag har förhoppningen att kunna ta med denna öl på en hembryggarträff som kommer att äga rum här i Umeå redan om en månad.

Första tanken var att göra en saison baserad på Wyeast 3711 (French Saison) vilken jag har haft bra erfarenhet av tidigare. Den ändrades dock då MaltMagnus visade sig ha kvar ett par rör WLP565 Belgian Saison III på lager - en tillfällig jäst som vore kul att prova på. Dessvärre var de rör de hade kvar var på väg att gå ut - men det löste sig genom att de skickade två rör istället, så med en förkultur bör det inte vara några problem att få liv i den.
Saison D'Epeautre

Malt
60% Pilsnermalt
25% Dinkelflingor (Saltå Kvarn)
15% Munich II
Lakning

Humle
60 min: 25g Styrian Golding Bobek
20 min: 25g Styrian Golding Bobek
0 min: 25g Styrian Golding Bobek

Övrigt
IBU: ~28
Volym: 20 liter
OG: 1.056
Förväntat FG: 1.000 - 1.006?

Bryggning
Infusionsmäskning i 65 C i 75 min.

Jäsning och lagring
1,2L förkultur baserade på två nyligen utgångna rör WLP585 Belgian Saison III.

Logg
2013-02-17: Bryggdag. Hamnade på 63 grader efter inmäskning. Förvisso inte helt tokigt för öltypen kanske men fyllde på med lite kokade vatten tills termometern visade 65. Efter bryggningen placerades jästunnan i 20C.

2013-03-02: Omtappning av 11 liter och flaskning av 9 liter (FG: 1.006). Smaken är kryddig/citrus/tropisk frukt med en torr, lätt syrlig avslutning. Känns lovande. Tillsatte avslutningsvis två bottensatser Orval till den del som ska jäsa vidare.

2013-06-12: Flaskade brett-versionen. FG: 1.001.

2013-08-03: En något försenad provsmakning av den naturella varianten  (utan brett). Tyvärr försvann originalfotot då min kamera gick sönder, så tillsvidare får detta duga.

Utseendet är gyllengult med en dragning åt lätt orange. En stabil skumkrona lägger sig som ett lock över ölen vid upphällning. I doften finns en hel blombukett och en mix av tropisk frukt och en pepprig kryddighet, men framförallt enormt mycket blommor och örter.

Blommigheten återfinns i svagare form i smaken där fruktigheten och den peppriga kryddigheten/fenolerna tar större plats. Den relativt stora mängden dinkelvete bidrar men en rustik, kryddig vetesmak lik den man får om man kokar gröt på dinkel. Den känns inte riktigt lika ren som den smak man får av vanligt vete - vilket också var tanken. Den är torr, som en saison ska vara, men långt ifrån blaskig. Jag gissar att jästen har en roll i detta, tillsammans med veteflingorna som också bidrar med kropp.

Jag är riktigt nöjd med denna öl - Styrian Golding är en fantastisk humlesort för denna öltyp. Doften humlen bidrar med funkar klockrent. Jästen var också en trevlig bekantskap som jag hoppas att få prova fler gånger. Det kommer säkerligen att bryggas fler versioner av denna öl. Jag är redan sugen på att brygga om den med hel dinkel, vilket ska ge en råare, lite syrlig smak.

31 dec. 2012

100% Brettanomyces-IPA

Med en bunt sura/experimentella öl på jäsning kom plötsligt behovet av en drickbar öl som inte tar 1-1½ år på sig att bli klar. Då Humlegården nu har fått in 2012 års skörd av humle från de södra delarna av världen tänkte jag att det kunde passa bra att brygga en drickbar IPA på ca. 6-7% med just sådan humle, och brett förstås.

Förkultur.
Jag har aldrig druckit en riktigt god IPA jäst med Brettanomyces. De få jag provat har varit antingen alldeles för funky eller så har de dragit åt det syrliga hållet vilket jag tycker skär sig mot humlen och beskan. I år släppte dock White Labs en "ny", tillfällig brett-stam som skulle kunna funka riktigt bra i en humlefokuserad öl, nämligen Brettanomyces Bruxellensis Trois.

Vid en tidigare bryggning av en 100% Brett-öl doftade det amerikansk västkust-IPA ur jästunnan trots att ölen inte innehöll vare sig mycket humle eller amerikansk sådan. Smakprofilen som jästen gav var också åt det tropiska hållet utan vare sig funk eller syra vilket jag tror kan passa perfekt i en fruktig IPA.

En ren Brettanomyces-jäsning producerar ingen glycerol, så det krävs något proteinrikt för att undvika att ölen blir allt för tunn. En del havregryn i mäsken bör kunna ge lite kropp till ölet. Som vid den tidigare bryggningen tillsätts även denna gång syramalt (ca. 5%) då det sägs uppmuntra fruktiga estrar vid jäsning med denna jäststam.

När det gäller humlefokuserad öl med lite högre beska brukar jag sikta på att efterlika det vatten som används av Russian River (bl.a. i IPAn Pliny the Elder). Det ger en torrare, krispigare beska än vad det lokala kranvattnet här i Umeå ger.

Inspiration:
The Mad Fermentationist: 100% Brett Trois Recipe
Sveriges Bryggradio: IPW

Brettapocalypso: 100% Brett-IPA 

Malt
75% Pale ale
10% CaraHell
10% Havregryn
5% Syramalt

Humle
20 min: 45g humle-mix*
10 min: 60g humle-mix*
0 min: 90g humle-mix*
Torrhumling: 105g humle-mix* i fyra dagar.
* Lika delar Galaxy, Nelson Sauvin och NZ Cascade.

Vatten
Pliny the water
Ca: 76 ppm
Mg: 13 ppm
Na: 9 ppm
HCO3: 26 ppm
SO4:  133 ppm
Cl: 56 ppm

Övrigt
IBU: ~65
Volym: 21 liter (räknar med att tappa 2-3 liter till jästkaka och torrhumling).
OG: 1.062
Förväntat FG: 1.012 - 1.014

Bryggning
Mäskning av allt utom syramalten i 67 C i 60 min. Följt av fortsatt mäskning i 15 min. med syramalten.

Jäsning och lagring
1L förkultur med WLP 656 (Brett. Brux. Trois) tillsätts efter kylning. Omtappning efter primärjäsning. Torrhumling påbörjas då ett densitetsprov visar att jäsningen är klar.

Logg
2012-12-23: Bryggdag. Jäsröret bubblar friskt efter ca. 6 timmar.

2012-12-27: Efter tre dagars konstant bubblande i jäsröret har all aktivitet avstannat. Omtappning inom kort.

2012-12-30: Omtappning en vecka efter bryggdagen, SG: 1.014 - perfekt. Förhoppningen är att den inte går ned under 1.012. Otroligt fruktig och god smak, nästan som att dricka tropisk juice.

2013-01-16: Efter omtappningen har den sekundärjäst i drygt två veckor. Torrhumlade med 105g humlemix (se ovan). Siktar på flasktappning om ca. fyra dagar då jäsningen nu avtagit.

2013-01-20: Flasktappning. Resultatet blev 18,9L besk, tropisk juice med ett uppmätt FG på 1.013, vilket betyder att alkoholstyrkan landar på ca. 6,5%. Det ska bli riktigt intressant att prova denna om ett par veckor då den är kolsyrad.

2013-04-12: Provsmakning. En rejäl skumkrona formas vid upphällning av denna öl. Den är påtagligt mer kolsyrad mot för andra öl jag gjort med samma mängd priming-socker. Kanske var den inte helt utjäst vid flaskning trots allt? Hade det inte varit för det ihärdiga skummet hade det nästan varit svårt att avgöra om det är en öl eller ett glas apelsinjuice som står på bordet. Den är riktigt snygg om jag får säga det själv. Precis såhär tycker jag att en IPA ska se ut.

Doften är rejält fruktig och komplex. Persika, mango, krusbär, apelsin, litchi och drag av vitt vin. Där finns också en svag "brettighet" som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Det är inte funky bondgård, läder eller tobak, utan något mer fruktigt drag av brettanomycesjästen som kommer fram. Något som hintar om att Belgien faktiskt är involverat i denna brygd. Ananas-brett kanske man kan kalla det?

Det flesta komponenterna i doften återfinns i smaken, där den vinösa delen nu tar lite större plats. Här kommer dock fruktigheten i en betydligt svagare tappning. Smaken lever helt enkelt inte riktigt upp till vad doften utlovar. Det jag saknar här är en restsötma som bär upp smakerna, ju nu är den lite för torr och beskan får inte så mycket motstånd. Det är dock inget som stör allt för mycket - men vid en ombryggning av detta recept skulle jag nog plocka bort vattenbehandlingen och kanske hålla ned beskan yttterligare för att lämna lite sötma. Denna Brett verkar inte behöva någon hjälp att accentuera beska.

Eftersom glaset värms upp förändrar sig doften markant. "Brettigheten" blir aningen tydligare och den tropiska frukten går mot en sötare godis- och marmelad-aktig ton. Komplext och trevligt på alla sätt.