Provsmakning: Grantorp Framboos 2013

En solig och varm dag kan det ju vara trevligt att svalka sig med en kall, syrlig öl. Just en sådan dag häromveckan passade jag därför på att sprätta kapsylen på en Grantorp Framboos 2013 - en flamländsk red ale lagrad på hallon.

Utseende

Efter att ha avlägsnat kapsylen stiger nivån i flaskan ett par centimeter utan att svämma över. Ölen verkar långsamt ha jäst vidare i flaskan, vilket känns lite oroväckande då FG landade på något höga 1.016. Det verkar dock inte vara någon snabb jäsning på gång då denna har stått ett bra tag sedan flaskningen.

I glaset hamnar en mörkt rödbrun öl med ett stort lock av rosa-brunt skum som fräser bort inom en minut eller två. Det verkar svårt att få någon direkt skumstabilitet i sur öl - och denna är alltså inget undantag.

Doft
Hallon! Väldigt mycket hallon. Trots att jag befinner mig utomhus och det blåser en lätt bris så sprider sig doften av hallon redan då jag häller upp ölen. Man måste begrava näsan i glaset och leta för att uppfatta de andra svagare tonerna av väldigt lätt funk, mjölksyra och en karamellig ton som drar åt bränt socker/knäck. Eklagringen lyser med sin frånvaro i doften.

Smak
Föga förvånande dominerar även här hallon och hallonkärna totalt vilket följs upp av en rejäl syra och en gnutta brett-funk. Avslutningen är lite sträv av hallonkärna.

Den här placerar sig syra-mässigt i det övre skiktet av syrliga öl som jag druckit - kanske inte riktigt lika sur som Hanssens Geuze, men inte jättelångt ifrån. Jag kan som tur var inte hitta något spår av ättiksyra i denna - en smakkomponent som jag sällan tycker tillför något positivt i en öl.

Det är först när ölen värms upp som malten börjar ta lite utrymme i anspråk och karamelltonerna från malten ger lite smakbidrag, utan att för den delen ha något att sätta emot syran. Någon sötma är det inte tal om överhuvudtaget.


Övrigt
Jag tycker detta blev en god och läskande öl, men den hade gärna fått ha lite mer karaktär och komplexitet. Även om hallonen nu tog över totalt tror jag inte att det är en för stor mängd bär (200g/L) - jag hade istället gärna sett att grundölen hade haft något mer att erbjuda då det faktiskt finns utrymme för mer smaker utöver bären. Eklagringen försvann också lite längs vägen. Just det är en bit jag tycker är svår att få till överhuvudtaget, det blir oftast alldeles för lite eller för mycket.

Det är inget snack om att Roeselare ger mer tryck i syran i generation två. Det här är så pass surt att jag inte kommer att jäsa någon ny öl på jästkakan. Det är bra som det är men mer syra tror jag inte skulle vara positivt. Jag har dock kvar ca. 6-7 L av denna öl som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Kanske får den ingå i en framtida blandning, eller så blir det mer fruktöl av den.