Provsmakning: Grantorp Cuvée 2015

Här följer en bedömning av saison/lambik/hibiskus-ölen jag bryggde tidigare under 2015.

Utseende

Rödorange är nog en passande beskrivning av färgen. Direkt efter upphällningen är ölen kristallklar, men efter att ha provat denna öl ett par gånger tidigare har det visat sig att den vinner på att jästfällningen hänger med ned i glaset, så även denna gång. En hög, rosaskimrande skumkrona krymper snabbt till endast ett par millimeter och blir liggande.

Doft

Klassisk brett-funk och blodgrape samsas med saisonens fruktiga och kryddiga inslag. I bakgrunden finns också en mix av röda bär (främst körsbär och lite hallon) och något svårdefinierat som jag kan nöja mig med att kalla "blommigt". Det finns inget märkbart i doften som skvallrar om att ölen är syrlig.

Smak

Hibiskus, blodgrape och röda bär dominerar och backas upp av en lagom dos brett. Saison-karaktären gör sig också påmind med fenoler och pepprighet - men den överskuggas rätt mycket av alla andra smaker. Avslutningen är lätt syrlig och sträv utan att det krockar eller stör. Det svårt att avgöra om syran kommer från den lambik som tillsattes, eller om den kommer från hibiskusblommorna. I vilket fall är det väldigt uppfriskande och fräscht.

Övrigt
Det här blev en annorlunda och god öl som jag gärna upprepar med någon variation. Möjligen hade den blivit bättre med en större del lambik i blandningen för att förstärka syran och öka på komplexiteten något. 

Ölen har varit klar sedan i somras, så det är inte första gången jag provar den. Med tiden har jag noterat är att de fruktiga och bäriga smakerna från hibiskusen har avtagit en aning. Något bättre blir det om man låter bottensatsen följa med ned i glaset, men ölen har onekligen blivit lite torrare och stramare med några månader på nacken. Drick färsk, kanske är ett tips som gäller för så väl hibiskus- som humlestinn öl?

Grantorp Cuvée 2015

Ett projekt som länge har stått på min vill-göra-lista är någon form av blandad öl - där ena delen ska utgöras av lagrad pseudolambik och den andra delen av nybryggd, ung öl.

En god tumregel vid blandning av öl verkar vara att man räknar med att slutprodukten jäser ned till samma FG som den del med lägst FG har. D.v.s blandar man en suröl med FG 1.002 med en öl med FG 1.010 så kommer mest troligt slutprodukten också att jäsa ned till 1.002. Det kan naturligtvis sluta både lägre och högre, beroende på flera faktorer, men det ger en fingervisning om var det borde hamna på ett ungefär. Blandar man öl med väldigt stor skillnad i FG kan det alltså ta ett bra tag innan den färdiga ölen är klar att flaska utan risk för överkolsyrning, eller i värsta fall flaskbomber.

I mitt fall tänkte jag undvika en allt för lång lagring av den färdiga blandningen, så jag beslöt mig för att brygga en saison som sedan ska blandas med pseudolambik (FG 1.001) och smaksättas med en ganska stor mängd hibiskusblommor. Inspirationen till denna öl kommer från Grassroots/Hill Farmstead - Convivial Suaréz.

Nedan följer receptet på saison-delen, som efter jäsning blandas med en gammal suröl som finns dokumenterad här.

Blandning innan flaskning.

Recept (saison-delen)

Malt

60% Pilsnermalt
20% Dinkelflingor
15% Vienna
5% Vetemalt

Humle
60 min: 30g Tettnang (2,2%)

Hibiskuste

15 min: 20g Tettnang (2,2%)
15 min: 14g Mosaic (11,5%)

Jäst
Wyeast #3711 - French saison

Övrigt
IBU: 25
Volym: 15 liter
OG: 1.050

Bryggning
Mäskning i 65C. Lakning med 2L kallt vatten. Kok i 60 minuter.

Jäsning och lagring
Jäsning i hink, sedan omtappning till BetterBottle tillsammans med lagrad pseudolambik.

Logg
2015-03-08: Bryggdag (saison-delen).

2015-03-22: Färdigjäst med FG: 1.003. Omtappning av 13,5L till BetterBottle tillsammans 2,9L tvåårig pseudolambic (FG 1.001).

Slutgiltig blandning

2015-07-06: Flaskning (FG: 1.001). Ölen hade inte behövt lagras så här länge, men andra projekt gjorde att det drog ut på tiden. En bubblig pellicle har bildats på ytan.

Placerade 100g torkade hibiskusblommor i en kaffepress. Hällde sedan på 5dl knappt kokande vatten och lät dra i ca. 5 min. Hällde över till flaskningshinken och "lakade" med ytterligare 3dl kokande vatten. Totalt ca. 7 dl hibiskus-te i 16,4 L öl. Hibiskusteet gav ett väldigt intensivt färgbidrag.

Kolsyrejäsning med 6g socker per liter färdig öl.

Provsmakning: Grantorp Framboos 2013

En solig och varm dag kan det ju vara trevligt att svalka sig med en kall, syrlig öl. Just en sådan dag häromveckan passade jag därför på att sprätta kapsylen på en Grantorp Framboos 2013 - en flamländsk red ale lagrad på hallon.

Utseende

Efter att ha avlägsnat kapsylen stiger nivån i flaskan ett par centimeter utan att svämma över. Ölen verkar långsamt ha jäst vidare i flaskan, vilket känns lite oroväckande då FG landade på något höga 1.016. Det verkar dock inte vara någon snabb jäsning på gång då denna har stått ett bra tag sedan flaskningen.

I glaset hamnar en mörkt rödbrun öl med ett stort lock av rosa-brunt skum som fräser bort inom en minut eller två. Det verkar svårt att få någon direkt skumstabilitet i sur öl - och denna är alltså inget undantag.

Doft
Hallon! Väldigt mycket hallon. Trots att jag befinner mig utomhus och det blåser en lätt bris så sprider sig doften av hallon redan då jag häller upp ölen. Man måste begrava näsan i glaset och leta för att uppfatta de andra svagare tonerna av väldigt lätt funk, mjölksyra och en karamellig ton som drar åt bränt socker/knäck. Eklagringen lyser med sin frånvaro i doften.

Smak
Föga förvånande dominerar även här hallon och hallonkärna totalt vilket följs upp av en rejäl syra och en gnutta brett-funk. Avslutningen är lite sträv av hallonkärna.

Den här placerar sig syra-mässigt i det övre skiktet av syrliga öl som jag druckit - kanske inte riktigt lika sur som Hanssens Geuze, men inte jättelångt ifrån. Jag kan som tur var inte hitta något spår av ättiksyra i denna - en smakkomponent som jag sällan tycker tillför något positivt i en öl.

Det är först när ölen värms upp som malten börjar ta lite utrymme i anspråk och karamelltonerna från malten ger lite smakbidrag, utan att för den delen ha något att sätta emot syran. Någon sötma är det inte tal om överhuvudtaget.


Övrigt
Jag tycker detta blev en god och läskande öl, men den hade gärna fått ha lite mer karaktär och komplexitet. Även om hallonen nu tog över totalt tror jag inte att det är en för stor mängd bär (200g/L) - jag hade istället gärna sett att grundölen hade haft något mer att erbjuda då det faktiskt finns utrymme för mer smaker utöver bären. Eklagringen försvann också lite längs vägen. Just det är en bit jag tycker är svår att få till överhuvudtaget, det blir oftast alldeles för lite eller för mycket.

Det är inget snack om att Roeselare ger mer tryck i syran i generation två. Det här är så pass surt att jag inte kommer att jäsa någon ny öl på jästkakan. Det är bra som det är men mer syra tror jag inte skulle vara positivt. Jag har dock kvar ca. 6-7 L av denna öl som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Kanske får den ingå i en framtida blandning, eller så blir det mer fruktöl av den.