Grantorp Cuvée 2015

Ett projekt som länge har stått på min vill-göra-lista är någon form av blandad öl - där ena delen ska utgöras av lagrad pseudolambik och den andra delen av nybryggd, ung öl.

En god tumregel vid blandning av öl verkar vara att man räknar med att slutprodukten jäser ned till samma FG som den del med lägst FG har. D.v.s blandar man en suröl med FG 1.002 med en öl med FG 1.010 så kommer mest troligt slutprodukten också att jäsa ned till 1.002. Det kan naturligtvis sluta både lägre och högre, beroende på flera faktorer, men det ger en fingervisning om var det borde hamna på ett ungefär. Blandar man öl med väldigt stor skillnad i FG kan det alltså ta ett bra tag innan den färdiga ölen är klar att flaska utan risk för överkolsyrning, eller i värsta fall flaskbomber.

I mitt fall tänkte jag undvika en allt för lång lagring av den färdiga blandningen, så jag beslöt mig för att brygga en saison som sedan ska blandas med pseudolambik (FG 1.001) och smaksättas med en ganska stor mängd hibiskusblommor. Inspirationen till denna öl kommer från Grassroots/Hill Farmstead - Convivial Suaréz.

Nedan följer receptet på saison-delen, som efter jäsning blandas med en gammal suröl som finns dokumenterad här.

Blandning innan flaskning.

Recept (saison-delen)

Malt

60% Pilsnermalt
20% Dinkelflingor
15% Vienna
5% Vetemalt

Humle
60 min: 30g Tettnang (2,2%)

Hibiskuste

15 min: 20g Tettnang (2,2%)
15 min: 14g Mosaic (11,5%)

Jäst
Wyeast #3711 - French saison

Övrigt
IBU: 25
Volym: 15 liter
OG: 1.050

Bryggning
Mäskning i 65C. Lakning med 2L kallt vatten. Kok i 60 minuter.

Jäsning och lagring
Jäsning i hink, sedan omtappning till BetterBottle tillsammans med lagrad pseudolambik.

Logg
2015-03-08: Bryggdag (saison-delen).

2015-03-22: Färdigjäst med FG: 1.003. Omtappning av 13,5L till BetterBottle tillsammans 2,9L tvåårig pseudolambic (FG 1.001).

Slutgiltig blandning

2015-07-06: Flaskning (FG: 1.001). Ölen hade inte behövt lagras så här länge, men andra projekt gjorde att det drog ut på tiden. En bubblig pellicle har bildats på ytan.

Placerade 100g torkade hibiskusblommor i en kaffepress. Hällde sedan på 5dl knappt kokande vatten och lät dra i ca. 5 min. Hällde över till flaskningshinken och "lakade" med ytterligare 3dl kokande vatten. Totalt ca. 7 dl hibiskus-te i 16,4 L öl. Hibiskusteet gav ett väldigt intensivt färgbidrag.

Kolsyrejäsning med 6g socker per liter färdig öl.

Provsmakning: Grantorp Framboos 2013

En solig och varm dag kan det ju vara trevligt att svalka sig med en kall, syrlig öl. Just en sådan dag häromveckan passade jag därför på att sprätta kapsylen på en Grantorp Framboos 2013 - en flamländsk red ale lagrad på hallon.

Utseende

Efter att ha avlägsnat kapsylen stiger nivån i flaskan ett par centimeter utan att svämma över. Ölen verkar långsamt ha jäst vidare i flaskan, vilket känns lite oroväckande då FG landade på något höga 1.016. Det verkar dock inte vara någon snabb jäsning på gång då denna har stått ett bra tag sedan flaskningen.

I glaset hamnar en mörkt rödbrun öl med ett stort lock av rosa-brunt skum som fräser bort inom en minut eller två. Det verkar svårt att få någon direkt skumstabilitet i sur öl - och denna är alltså inget undantag.

Doft
Hallon! Väldigt mycket hallon. Trots att jag befinner mig utomhus och det blåser en lätt bris så sprider sig doften av hallon redan då jag häller upp ölen. Man måste begrava näsan i glaset och leta för att uppfatta de andra svagare tonerna av väldigt lätt funk, mjölksyra och en karamellig ton som drar åt bränt socker/knäck. Eklagringen lyser med sin frånvaro i doften.

Smak
Föga förvånande dominerar även här hallon och hallonkärna totalt vilket följs upp av en rejäl syra och en gnutta brett-funk. Avslutningen är lite sträv av hallonkärna.

Den här placerar sig syra-mässigt i det övre skiktet av syrliga öl som jag druckit - kanske inte riktigt lika sur som Hanssens Geuze, men inte jättelångt ifrån. Jag kan som tur var inte hitta något spår av ättiksyra i denna - en smakkomponent som jag sällan tycker tillför något positivt i en öl.

Det är först när ölen värms upp som malten börjar ta lite utrymme i anspråk och karamelltonerna från malten ger lite smakbidrag, utan att för den delen ha något att sätta emot syran. Någon sötma är det inte tal om överhuvudtaget.


Övrigt
Jag tycker detta blev en god och läskande öl, men den hade gärna fått ha lite mer karaktär och komplexitet. Även om hallonen nu tog över totalt tror jag inte att det är en för stor mängd bär (200g/L) - jag hade istället gärna sett att grundölen hade haft något mer att erbjuda då det faktiskt finns utrymme för mer smaker utöver bären. Eklagringen försvann också lite längs vägen. Just det är en bit jag tycker är svår att få till överhuvudtaget, det blir oftast alldeles för lite eller för mycket.

Det är inget snack om att Roeselare ger mer tryck i syran i generation två. Det här är så pass surt att jag inte kommer att jäsa någon ny öl på jästkakan. Det är bra som det är men mer syra tror jag inte skulle vara positivt. Jag har dock kvar ca. 6-7 L av denna öl som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Kanske får den ingå i en framtida blandning, eller så blir det mer fruktöl av den.

Solera

För drygt två år sedan bryggdes en lambic-inspirerad suröl som jästes med en blandning av lokalt uppodlad jäst och ett rör WLP655 - Belgian Sour Mix. I oktober förra året hade, efter en långsam utveckling, både smak och doft äntligen kommit på plats. På grund av en för stunden rådande flaskbrist, samt intresset av att göra någon slags årgångsblandning av suröl fördes då tankarna till att starta ett litet solera-projekt med hälften av ölen som bas.

Solera är en urgammal teknik som traditionellt används vid framställning av bl.a. sherry och vinäger. Grundtanken är att man vid avtappning lämnar kvar en del av vätskan i lagringskärlet och fyller på med en yngre (eller ny) brygd. Med tiden resulterar detta i att kärlet innehåller en blandning av flera olika årgångar som utvecklas sida vid sida. Är man noga med att dokumentera vad man tillför och plockar ut så kan man sedan beräkna en medelålder på den dryck som lagras (se länk nedan).

En stor del i att blanda t.ex. geuze är att göra urvalet av den lambic som ska ingå i slutprodukten. För detta krävs tillgång till flera årgångar som alla bidrar med sin egen smak, arom och syranivå. Att åstadkomma något liknande som hembryggare kan vara svårt om man inte har ett stort antal suröl av olika ålder att utgå ifrån. Just därför kan solera-tekniken vara ett intressant alternativ för den som vill skapa en liknande dryck i ett och samma jäskärl. Man kan naturligtvis inte detaljstyra hur den färdiga ölen blir på samma sätt, men efter första avtappningen bör man ha ett hum om vad den kultur man odlat upp ger för resultat. Man får sedan provsmaka sig fram till när det är dags att tappa sin årgångsblanding på flaska.

Avtappning - och påfyllning.

Från den två år gamla ölen tappas nu 10L av för att ingå i andra brygder. Återstår gör då 10L som ska agera bas i detta solera-projekt. För att täcka upp denna förlust bryggdes 10L ny öl.

Inspiration och länkar:
Solera på Wikipedia
The Mad Fermentationist - Sour solera beer barrel
The Mad Fermentationist - Solera aging spreadsheet

Malt

53% Pilsnermalt
30% Dinkelflingor
12% Vienna
5 % Munich

Humle
60 min: 20g Tettnang (2,2%)

Jäst
Safbrew F2 (kolsyrejäst) samt den blandkultur som redan finns i den äldre ölen.

Övrigt
IBU: ~10
Volym: 10 liter
OG: 1.048

Bryggning
Mäskning med hela vattenvolymen i 70C. Ingen lakning.

Jäsning och lagring
Primärjäsning i plasthink. Tappas över till BetterBottle då jäsningen avtagit.

Logg
2014-10-26: Bryggdag. 11L i jäshinken.

2014-11-02: Tappade över 10L till BetterBottle. SG: 1.020 efter primärjäsning.

Life is a Peach! Bryggning med Omnipollo och Siren

För ganska precis en vecka sedan var det äntligen dags att tillsammans med Henok, Karl och Viktor från Omnipollo åka till London och brygga en öl med Siren Craft Brew. Efter en inledande flygresa från Umeå mötte jag upp killarna på Arlanda som genast bjöd på en öl och en trevlig lunch som intogs innan vidare avfärd mot London. 

Resan bestod av tre intensiva och fantastiskt roliga dagar som utöver själva bryggningen inkluderade studiebesök på bl.a. The Kernel, grym mat och dryck på Beavertowns BBQ-hak och skönt pubhäng. Allt i supertrevligt sällskap med Omnipollo-gänget, samt personer från Siren och The Kernel.

Idén rörande vad som skulle bryggas och detaljer kring receptet hade bollats i förväg via e-post och slutligen resulterat i ölen "Life is a peach"- en überfruktig IPA bryggd med massor av humle och persikor, samt med en stor mängd laktos och havre i mäsken. Vi snackar alltså persikor och grädde i ölform!

Istället för en detaljerad reseskildring tänkte jag dela med mig av några bilder från resan, som ni hittar nedan.

Slutligen skulle jag vilja rikta ett jätte-tack till Henok, Karl och Viktor på Omnipollo, samt hela gänget på Siren. Det var en grym upplevelse och ett minne för livet att få hänga med och brygga med er!

Nu är jag orimligt peppad på att få dricka Life is a Peach för första gången!

The Kernel - fantastisk humlejuice och syrliga bär.

Beavertown hade också grymma öl på sin pub.

Trevligt sällskap och surdegsöl från Wild Beer.

Bryggning på Siren (foto: Viktor Abrahamsson).

Havre och malt krossas.

Urkärning av ett par hundra kilo persikor.

Hantverksöl in the making.

Tömning av mäsken.

Löjligt mycket humle, och ännu mer persikor på tur.

En gudomlig doft stiger upp ur pannan då sista humlen åker i (foto: Viktor Abrahamsson).

En fruktbomb klar för jäsning! (Foto: Henok Fentie).

Vinst!!!

Plötsligt händer det! Tidigare idag blev det klart att min öl Drie Obscura kammade hem vinsten i Omnipollos hembryggartävling. Det är ju faktiskt HELT galet - jag är chockad och oerhört glad! 

Lite kul att detta faktiskt är den öl jag själv är mest nöjd med hittills. Att den skulle gå så långt i tävlingen hade jag dock aldrig vågat hoppas på. Nu ser jag väldigt mycket fram emot fortsättningen på denna resa.

Ett stort tack till mina hårt arbetande medhjälpare Brettanomyces, Pediococcus och Lactobacillus - utan er hade det aldrig gått vägen!

Provsmakning: Westerbotten Härskarporter Gran Reserva 2011

Dags för en provsmakning av en lite äldre öl som bryggdes innan denna blogg kom till. Tanken här var att brygga något i stil med Närke Kaggen Stormaktsporter, därav det ungefär lika högtravande namnet. En kolsvart, söt imperial stout bryggdes med ett onödigt stort antal maltsorter och delades sedan upp i två delar. Ena delen jästes med amerikansk jäst och lagrades på bourbon-ek, och den andra delen fick en belgisk jäststam kalasa på och den lagrades sedan på ekkuber som dragit i portvin.

Bourbonversionen blev lite misslyckad då jag lät kuberna dra allt för länge i bourbon - samt hällde i både kuberna och spriten. Spriten visade sig ha dragit ut hemskt mycket tanniner ur kuberna, som sedan gjorde ölen väldigt kärv de första åren. Nu är den just så pass drickbar, men någon Kaggen-kopia är det verkligen inte tal om.

Den belgiska versionen stannade på 1.035 - vilket gjorde den alldeles för söt och svag. För att göra något progressivt åt saken tillsattes bottensatsen från en Cantillon Kriek och ölen lämnades åt sitt öde. Efter att ha provsmakat resultatet, drygt ett år senare, funderade jag faktiskt på att hälla ut den. Rumstempererad och okolsyrad smakade den helt vansinnigt surt och elakt, men då det ändå kändes tematiskt rätt beslöt jag mig för att tappa den på flaska som en "Gran Reserva" av den ursprungliga ölen.

Pellicle under jäsning.

Info (eftersom receptinlägg saknas)
OG: 1.100
FG: 1.025
Alkoholhalt: 10,0%
IBU: ~60

Maltsorter: Pale ale, München I och II, brun, CaraVienna, CaraMunich, rostat korn, chokladmalt, CaraAroma, Special B, black patent.
Humle: Tomahawk (17,9%).

Utseende

Svart som den mörkaste, västerbottniska vinternatten. En brun skumkrona växer fram, men krymper till en tunn ring ganska snabbt p.g.a. den höga alkoholhalten och syran.

Doft
Ölen har en överväldigande doft av körsbär, choklad, lakrits, brettanomyces, sura karameller, rött vin, ekfat och en svag vinägerton. Tyvärr dyker det också upp en hel del spritpenna som stör. Det är dock en komplex och angenäm doft på det stora hela.

Smak
Precis som i doften är körsbär och choklad de mest framträdande intrycken tillsammans med en rejäl, vinös syra. Eklagringen märks av i eftersmaken med vanilj och lite sträva tanniner. Vinägersyran håller sig faktiskt i bakgrunden på en låg nivå, men det gör däremot inte spritpennan som efter några klunkar blir väldigt påtaglig. Jag brukar inte ha något emot extrema öl - men det en flaska av denna blir på tok för mycket. En deciliter är ganska gott, men sen blir det motigt att få ned resten. Syran går, föga förvånande, överstyr i kombination med den rostade malten och den höga alkoholhalten. Ska man ha en positiv behållning av denna öl bör en 37,5cl-flaska delas på minst tre personer.

Övrigt
Detta var ett riktigt kul experiment. Om det någon gång blir ett omtag på denna så kommer jag nog att rikta in mig på något betydligt svagare - för det känns att alkoholen stör de övriga smakerna som jag annars tror hade funkat riktigt bra i en sur stout. Körsbär och choklad är ju faktiskt en klockren kombo.

Finalplats!

I höstas utannonserade Omnipollo att det skulle bli repris på förra årets hembryggartävling. Denna gång fick man skicka in ett obegränsat antal öl per person. Min initiala plan var att skicka in en öl som jag tror skulle funka bra - en tvåårig (pseudo-)lambic generöst torrhumlad med Mosaic och Simcoe. Tyvärr visade det sig efter flaskning att den blev lite spretig och kommer nog att kräva ytterligare lagring innan smakerna kommit överens med varandra helt och hållet, på bekostnad av lite humlefräschör.

Plan B fick då bli att skicka in två lite äldre öl - en annan torrhumlad suröl baserad på en 100%-brettjäsning, Drie Obscura, samt Vlaams Rood: Bramen - en flamländsk red ale som är lagrad på björnbär och ek (provsmakningsinlägg kommer).

Tidigare denna vecka tillkännagavs finalisterna, och döm om min förvåning när jag såg att båda mina öl är med där. Otroligt kul och oväntat!

Extra kul att få dela finalplats med Anton på Välbalanserad igen. Jag har provat en tidigare version av den öl han har med (And one for the doctor) och den var magnifikt bra - lite oroväckande bra faktiskt :)